För mycket våld, hat och död idag. Tre timmars föreläsning om rasism i Frankrike, invandring och immigration. Två timmar ledigt till lunch och mental förberedning. 1 timme och 35 minuters filmvisning. La haine är en av de vidrigaste filmer jag någonsin sett, kanske mest för att man var tvungen att lyssna intensivt (och läsa, vår lärare sa rakt ut att all den franska slangen var för svår för oss att förstå och att det var viktigt att vi hängde med hela tiden, så vi fick se filmen textad på svenska) eftersom vi har tretton frågor som ska diskuteras på torsdag eftermiddag. Jag blundade inte, jag tittade inte bort och när jag gick mot stationen och tåget hem så kändes det som jag svalt en stor svart klump och jag var bara så fruktansvärt uppgiven. Fy i helvete vad vidriga människor kan vara. Jag får ångest bara av att tänka på att jag måste imorgon efter skolan, förutom att skriva en kommentar till en artikel om Rosengård på l'ecrit-kursen, också analysera filmen och komma på lämpliga svar på alla frågor. Har bara en föreläsning imorgon, två timmars litteraturhistoria (på franska, vad annars...), två timmar stentråkig litteraturhistoria, därefter beger jag mig till stadsbiblioteket och gör mina uppgifter. Morgondagens åtaganden kommer inte att bli gjorda ordentligt om jag sitter hemma (eftersom jag verkligen inte vill göra dem), och jag måste måste måste göra bra ifrån mig nu.
Trots att solen sken nästan hela dagen känner jag mig bara så fruktsansvärt ur form. Är nog lite överdrivet känslosam dessa dagar, tittade på the mentalist med mamma innan ikväll och höll på att börja gråta för att tjejen som hade blivit mördad hade en lillebror som såg så förtvivlad ut. Jag känner mig bara så maktlös när man väl tänker på all jävla äcklig ondska som finns i världen, och sorgen och förtvivlan som kommer med den. Jag vet i alla fall varför jag så gärna lever i min egen lilla bubbla för det mesta. Verkligheten och andras smärta gör mig bara så ont. Nej, idag var inget vidare, och nu ska jag sluta måla fan på väggen och gå och lägga mig och vakna på en bättre sida imorgon. Suck.
Trots att solen sken nästan hela dagen känner jag mig bara så fruktsansvärt ur form. Är nog lite överdrivet känslosam dessa dagar, tittade på the mentalist med mamma innan ikväll och höll på att börja gråta för att tjejen som hade blivit mördad hade en lillebror som såg så förtvivlad ut. Jag känner mig bara så maktlös när man väl tänker på all jävla äcklig ondska som finns i världen, och sorgen och förtvivlan som kommer med den. Jag vet i alla fall varför jag så gärna lever i min egen lilla bubbla för det mesta. Verkligheten och andras smärta gör mig bara så ont. Nej, idag var inget vidare, och nu ska jag sluta måla fan på väggen och gå och lägga mig och vakna på en bättre sida imorgon. Suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar