2009-05-29

På jobbet

*säljer min förkylning till högstbjudande*

2009-05-28

Stackars lilla apelsin


2009-05-27

Hehehehehe

Man märker att man har utvecklats som fotbollsfan när man för något år sedan såg Manchester United förlora en match (har aldrig gillat det laget, någonsin), men ändå tyckte synd om Ronaldo när han låg i en liten hög på gräset framför målet och grät, och sedan jämför detta med idag, när united förlorar CL-finalen och jag sitter och HOPPAS på att Ronaldo ska gråta (det gjorde han).

Slem

Nu har jag ÄNTLIGEN börjat jobba, och det firar jag med en fin liten förkylning! STRÅLANDE! Det känns som jag svalt ett rivjärn. Idag har jag inte varit särskilt med i leken, och nu ska jag ta på mig de absolut mjukaste kläderna jag äger, ta en ipren och hoppas att förkylningen flyttar sig till näsan imorgon. Det är enklare att snyta näsan än halsen, så att säga.

2009-05-25

Helgen

Det var en mormor och ett korttidsboende och ett besök, det var en biltur till Lund och en pizza och lite förberedelser, det var en liten bebis och lite kladdkaksbakande, det var en massa skratt och en hund och en film och lite sömn och ännu mer förberedelser och bråttom i regn och ett litet bröllop och lite regn till och ett dop under en familjegudstjänst med en massa ungar som sjöng och petade sig i näsan, det var mat och skratt och undanplockning och hemfärd och huvudvärk och gott humör och sömn.

2009-05-23

Anledningen till att jag älskar min mamma och vet att jag är och kommer bli precis som henne


"Var sak har sin plats", sa Alfons pappa. Ibland går det fort när det plockas undan här hemma, och jag måste säga att jag inte är helt säker på att nagellack har sin plats i skåpet med finporslin. Fast man vet ju aldrig. När jag frågade mamma sa hon bara att det var det där nagellacket som var så dåligt. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara på det.

2009-05-19

Gömställen: skrivaren, fruktskålen och under rosorna i vasen

Vi letade precis påskägg här hemma. Haha, jag ÄLSKAR min familj.

2009-05-18

ehh...

Att-göra-lista:

1. Bli snällare.
2. Bli snällare.
3. Bli snällare.
4. Bli snällare. Eller i alla fall mindre arg. Ilska gör en elak.
5. Bli snällare.

2009-05-17

Grrr

Jag var lite arg. Jag lockade håret. Jag brände mig med locktången på överarmen. Det sved. Det svider. Jag är inte precis mindre arg just nu. Baaahhhhh!

Dagens I-landsproblem

Mina fötter började år 2008 med att krympa lite grann, så helt plötsligt kunde jag köpa skor i storlek 39 istället för att köpa storlek 40 och behöva lägga i sulor. All is good in the hood, skönt att slippa hela sulgrejen, liksom. Detta innebär däremot att alla mina skor som inte är inköpta år 2008 eller senare är för stora, vilket jag bittert fick erfara igår när jag tvingade pappa att plocka ner en kartong med skor som hamnat på vinden när hallen gjordes om i höstas (eftersom jag inte befann mig i landet då kastades helt enkelt alla mina par ner i en låda och upp på vinden). Alla skor är storlek 40 och alldeles för stora. Inga passar. Alls. Grävgräv i kartongen, fram med mina vita converse, ohhh fram med mina röda converse! De är storlek 6½, alltså 39,5. Borde funka fortfarande. För ett par år sedan när jag använde dem satt de perfekt och blev sådär härligt slitna, jag behövde inte göra någonting med dem, de satt perfekt, perfekt! Då. Inte nu längre, nej. Jag måste stoppa i en sula. En hel flyttkartong med skor, och TVÅ par passar med vissa hjälpmedel. TVÅ par. Min skosamling krympte helt plötsligt rätt ordentligt. Det är en smula bittert, så att säga.

2009-05-15

städastädastäda




2009-05-13

She had an earthquake on her mind

Tänker om.

2009-05-12

Där ser man

Jag har loggat in på stadsbibliotekets hemsida så många gånger nu för att lägga undan böcker att jag lärt mig den 10-siffriga koden på baksidan av kortet utantill. Tilläggas bör att jag är inte precis världsbäst på att komma ihåg sifferkoder, speciellt inte 10-siffriga sådana. Jag tror min fascination för låneböcker börjar gå över styr. Eller så är det min nyfunna fritid som har det. Hrm, jag läser i alla fall gott om böcker, och det är ju alltid bra.

Puh

En bråkig blindtarm som med massiva doser antibiotika snart bör vara from som ett lamm igen. Sånt tycker man om att höra!

Oro


Jag är en person som är orolig av naturen. Jag oroar mig för allt, det bara är så och jag har accepterat det. Just nu oroar jag mig. Jag oroade mig igår när jag satt med bästis på akuten i sex timmar för att hon ska bli hemskickad för andra gången (kom tillbaka om febern är kvar; jaha, så de andra symptomen räknas bara om febern är kvar, och endast då?). Hon är där nu igen, för tredje gången och jag sitter här hemma och tycker synd om och tycker att det ska bli bra nununu.

Jag oroar mig för övrigt på precis samma sätt som min pappa gör. När det bara är lite grann sådär, när det gäller de närmaste och det inte är såååå farligt (när man liksom inte är rädd på allvar), då blir jag irriterad. Oroar jag mig mer blir jag arg. Speciellt när jag inte riktigt vet och är för långt ifrån. Detta tar jag gärna ut på alla andra. I lördags var jag jättearg, igår var jag ok för hon verkade ok och vi gnällde på alla dessa akutlarm och tyckte i hemlighet synd om människorna som var orsaken till akutlarmen. Idag var jag irriterad och småarg igen, och nu när jag verkligen oroar mig så finns det inte ett spår av ilska i närheten av mig. Nu är jag bara nervös för att ingen förstår varför hon är sjuk. När jag blev inlagd var det bara klämkläm på magen, kikkik i halsen och ojoj inte konstigt du mår som du mår fröken lilla, medicindroppnålar och två dagar senare så var det hem och vila och så var det bra med det massa veckors vila senare. No biggies, konkret och visserligen inte roligt, men ÄNDÅ. Man hittade, man behandlade och all is good in the hood. Sånt här hattande fram och tillbaka gör att oron trasar lite i nerverna och jag blir stirrig så det räcker och blir över för alla andra.

Tänker och skickar pussar och kärlek via sms och tycker att en av de bästa ska bli bra snarast. Jag hålls uppdaterad hela tiden och i natt ska jag sova med telefonen onaturligt nära örat så jag får veta så snart någon annan också vet. När man är tre som på något vis har kommit till att utveckla något slags omedvetet systerskap där man till slut glömt bort var man själv slutar och de andra börjar är det så svårt att förstå varför de man älskar över huvudtaget ska ha ont.




(Och jag vet att jag antagligen är alldeles för orolig för situationen egentligen, och att det för en utomstående må verka något tramsigt, men allt är relativt och jag vet att jag är alldeles för i de allra flesta situationer, och det har jag lärt mig att leva med och så bör nog andra också göra)

2009-05-06

Fyndat

Hittade min efter-fast-tandställning-tandställning efter att ha råkat slarva bort den för några veckor sedan. Har visdomständer i överkäken som gått bananas och börjar klämma ihop saker och ting om jag inte sover med min efter-fast-tandställning-tandställning ibland, vilket det verkligen var hög tid att göra...för några veckor sedan. Jag ska knöla in den direkt, finns ju ingenting som går upp mot smärtan av tänder som rör på sig liiiiiiite, liiiiiiiiite grann eftersom det trycks in en jävla plastgrej som beordrar dem att genast avlägsna sig från platsen. WOHO! *dansar segerdans*

I poked a badger with a spoon

Den 18 december är det en fin hög med vänner och familj som ska gå och se Eddie Izzard på arenan, och tack vare att vi fick tag i biljetter före alla andra kommer vi att (för att citera min fina vän Elin) spotta på personerna som kan spotta på honom! SCHWEEET!

The one about the ear

Jag bestämde mig för att peta bort vattnet i mina öron efter duschen i morse. Lämpligt redskap till denna aktivitet bör ju vara en tops. Jag vet, jag vet, man ska inte peta sig i öronen alls (som jag sorgligt nog fått lära mig den hårda vägen idag), men ibland är det bara så nödvändigt och det känns ju inte som man gör någonting sådär himla dåligt. Ja, så kan man ju i alla fall tycka.

Jag borde inte ha gjort det. Vissa dagar bör man bara inte göra vissa saker, och idag var tydligen en sån dag. Tyvärr visste jag inte detta, utan fann en tops att utföra stordåd med. All is good in the hood. Tyvärr visste jag inte att den här topsen var en sådan tops som man bara inte bör göra vissa saker med vissa dagar, och som vi redan vet var ju det en sån dag och då var detta uppenbarligen inte en bra tops att utföra stordåd med. Ack, denna naivitet. Lita aldrig på topsen.

Men jag litade på topsen, och det gjorde mina öron också. Petpetpet, all is good in the hood, petpetpethmmnukännsdetlitekonstigtFAAAAAN; vid det här laget har den ena bomullsbiten valt att överge sin plats på plastpinnen och istället gosa in sig i mitt vänstra öra. I femtio minuter stod jag där och petade och försökte med alla möjliga redskap att få ut den. Detta hjälpte så klart inte, då den istället bet sig fast och vägrade att flytta på sig. Vid det här laget är jag bitter, eftersom jag ungefär tre minuter senare skulle ta bussen till det där köpcentret som jag inte besökt än. Men nej.

Fyra timmar och en felkörning senare (pappa: hur skulle jag veta att det inte var den vårdcentralen vi skulle till!?) får jag på vårdcentralen höra av läkaren att ja, man ska ju inte peta sig i öronen egentligen, fast han gjorde ju det men det egentligen ska man ju inte, nej. Petpetpet i örat och ut kommer bomullsbiten. Två minuter. Max.

Ja, jag är lite bitter. Mest på mig själv. Och topsen. Lyd råden, flickor och pojkar. Pilla er inte i öronen, och framför allt inte med topsar. De är mycket, mycket onda ting.





(och ja, ni får skratta)

2009-05-02

Word.

Instead of seeking new landscapes, develop new eyes.

- Marcel Proust