Jag bestämde mig för att peta bort vattnet i mina öron efter duschen i morse. Lämpligt redskap till denna aktivitet bör ju vara en tops. Jag vet, jag vet, man ska inte peta sig i öronen alls (som jag sorgligt nog fått lära mig den hårda vägen idag), men ibland är det bara så nödvändigt och det känns ju inte som man gör någonting sådär himla dåligt. Ja, så kan man ju i alla fall tycka.
Jag borde inte ha gjort det. Vissa dagar bör man bara inte göra vissa saker, och idag var tydligen en sån dag. Tyvärr visste jag inte detta, utan fann en tops att utföra stordåd med. All is good in the hood. Tyvärr visste jag inte att den här topsen var en sådan tops som man bara inte bör göra vissa saker med vissa dagar, och som vi redan vet var ju det en sån dag och då var detta uppenbarligen inte en bra tops att utföra stordåd med. Ack, denna naivitet. Lita aldrig på topsen.
Men jag litade på topsen, och det gjorde mina öron också. Petpetpet, all is good in the hood, petpetpethmmnukännsdetlitekonstigtFAAAAAN; vid det här laget har den ena bomullsbiten valt att överge sin plats på plastpinnen och istället gosa in sig i mitt vänstra öra. I femtio minuter stod jag där och petade och försökte med alla möjliga redskap att få ut den. Detta hjälpte så klart inte, då den istället bet sig fast och vägrade att flytta på sig. Vid det här laget är jag bitter, eftersom jag ungefär tre minuter senare skulle ta bussen till det där köpcentret som jag inte besökt än. Men nej.
Fyra timmar och en felkörning senare (pappa: hur skulle jag veta att det inte var den vårdcentralen vi skulle till!?) får jag på vårdcentralen höra av läkaren att ja, man ska ju inte peta sig i öronen egentligen, fast han gjorde ju det men det egentligen ska man ju inte, nej. Petpetpet i örat och ut kommer bomullsbiten. Två minuter. Max.
Ja, jag är lite bitter. Mest på mig själv. Och topsen. Lyd råden, flickor och pojkar. Pilla er inte i öronen, och framför allt inte med topsar. De är mycket, mycket onda ting.
(och ja, ni får skratta)
Jag borde inte ha gjort det. Vissa dagar bör man bara inte göra vissa saker, och idag var tydligen en sån dag. Tyvärr visste jag inte detta, utan fann en tops att utföra stordåd med. All is good in the hood. Tyvärr visste jag inte att den här topsen var en sådan tops som man bara inte bör göra vissa saker med vissa dagar, och som vi redan vet var ju det en sån dag och då var detta uppenbarligen inte en bra tops att utföra stordåd med. Ack, denna naivitet. Lita aldrig på topsen.
Men jag litade på topsen, och det gjorde mina öron också. Petpetpet, all is good in the hood, petpetpethmmnukännsdetlitekonstigtFAAAAAN; vid det här laget har den ena bomullsbiten valt att överge sin plats på plastpinnen och istället gosa in sig i mitt vänstra öra. I femtio minuter stod jag där och petade och försökte med alla möjliga redskap att få ut den. Detta hjälpte så klart inte, då den istället bet sig fast och vägrade att flytta på sig. Vid det här laget är jag bitter, eftersom jag ungefär tre minuter senare skulle ta bussen till det där köpcentret som jag inte besökt än. Men nej.
Fyra timmar och en felkörning senare (pappa: hur skulle jag veta att det inte var den vårdcentralen vi skulle till!?) får jag på vårdcentralen höra av läkaren att ja, man ska ju inte peta sig i öronen egentligen, fast han gjorde ju det men det egentligen ska man ju inte, nej. Petpetpet i örat och ut kommer bomullsbiten. Två minuter. Max.
Ja, jag är lite bitter. Mest på mig själv. Och topsen. Lyd råden, flickor och pojkar. Pilla er inte i öronen, och framför allt inte med topsar. De är mycket, mycket onda ting.
(och ja, ni får skratta)
haha! du är för söt millie! tack för en underbar godnatt-historia! :) <3
SvaraRadera