Idag har bara varit en sån dag där ingenting riktigt stämmer. Allt känns försenat med några sekunder, liksom. I morse valde jag att gå till bussen eftersom där gick en hög med dagisungar på vår gata och jag av någon anledning kände att jag absolut inte kunde springa som en galning om det var andra människor i närheten. Detta gjorde att jag missade bussen. Jag powerwalkade hem igen, konstaterade att om jag skulle cykla till skolan skulle jag få cykla sådär jobbigt stressigt. Plus att det blåste som in i helvete.
Jag stod där, utanför garaget och bara kände för att gråta. Jag tror jag gjorde ett ynkligt ljud, eller så var det bara i mitt huvud. Misstänker dock starkt att det inte var det. Gick in igen, och blir av någon anledning övertalad av storebror att ta nästa buss och bara komma lite för sent, istället för att stanna hemma ett tag. Vid detta tillfälle kände jag starkt att jag ville dra täcket över huvudet och inte alls gå i skolan. Misstag nummer ett att inte göra det.
Hela bussresan ville jag bara hoppa av och åka hem igen. Misstag nummer två att inte göra det. Kom för sent till en ack så onödig svensklektion, diktuppläsning om någon modernistisk författares ångest. Vembryrsigvembryrsigvembryrsig. Ben & Jerry's hade FREE CONE DAY (whaowww, gratis glass, livet kanske ändå är värt att leva, tralilalila), så vi käkar lite lunch och går sedan bort för att smörja kråset. En gratis kula. Wihoo, cookie dough is the shiit.
Vi kommer för sent till filosofin, där läraren sa veckan innan att "kommer ni för sent nästa vecka släpper jag inte in er". Jag kommer aldrig för sent. Inte till skolan, någonsin. Idag gjorde jag det två gånger. SERIÖST, va fan är detta? Fick komma in efter en kvart (lektionen var slut då, eftersom hon delat ut papper), och vi fick våra papper. Sen hade vi håltimme i solen, redovisning på engelskan. Därefter spenderade jag några timmar på ICA Maxi med min kära mor, och min frukost kommer numera vara full av fiberrika ting.
Jag stod där, utanför garaget och bara kände för att gråta. Jag tror jag gjorde ett ynkligt ljud, eller så var det bara i mitt huvud. Misstänker dock starkt att det inte var det. Gick in igen, och blir av någon anledning övertalad av storebror att ta nästa buss och bara komma lite för sent, istället för att stanna hemma ett tag. Vid detta tillfälle kände jag starkt att jag ville dra täcket över huvudet och inte alls gå i skolan. Misstag nummer ett att inte göra det.
Hela bussresan ville jag bara hoppa av och åka hem igen. Misstag nummer två att inte göra det. Kom för sent till en ack så onödig svensklektion, diktuppläsning om någon modernistisk författares ångest. Vembryrsigvembryrsigvembryrsig. Ben & Jerry's hade FREE CONE DAY (whaowww, gratis glass, livet kanske ändå är värt att leva, tralilalila), så vi käkar lite lunch och går sedan bort för att smörja kråset. En gratis kula. Wihoo, cookie dough is the shiit.
Vi kommer för sent till filosofin, där läraren sa veckan innan att "kommer ni för sent nästa vecka släpper jag inte in er". Jag kommer aldrig för sent. Inte till skolan, någonsin. Idag gjorde jag det två gånger. SERIÖST, va fan är detta? Fick komma in efter en kvart (lektionen var slut då, eftersom hon delat ut papper), och vi fick våra papper. Sen hade vi håltimme i solen, redovisning på engelskan. Därefter spenderade jag några timmar på ICA Maxi med min kära mor, och min frukost kommer numera vara full av fiberrika ting.
Jag skulle plugga religion. Jag somnade. Jag lagade mat. Jag pluggade. Jag hittade datorn. Igen. Nu måste jag plugga. Igen. Prov imorgon. Kan ingenting. Inte okej.
detta känns så overkligt att läsa om, vi har faktiskt gått i skolan, i samma klass, varje dag nästan, i tre fucking år. och nu är det slut, bara sådär.
SvaraRaderaskönt som fan och läskigt som attan.
Det var iaf tre bra år, trots allt... :D
(tack vara ett antal männsikor, du kanske kan gissa vilka? ) haha