16 Fortsatt kvällsmänniska

Det är min grej det här med att sitta uppe så länge att jag officiellt får dra av en dag till på min nedräkning. Det känns så overkligt att skriva 16. Det är 16 dagar kvar. 16. Jag kommer ihåg när det var 107 och jag ville gråta varannan minut. Jag grät säkert varannan minut också.

Jag bara glömmer att tiden går ibland. På kvällarna glömmer jag att tiden går, så jag gör inte hälften av de grejer jag borde göra. Ikväll har jag till exempel inte pluggat alls så mycket franska jag hade behövt att göra, jag har heller inte tvättat strumpor (inga rena kvar till imorgon vad jag vet, rövans också), jag har inte plockat undan och jag har inte diskat efter middagen. Inte sorterat lite bilder på datorn, inte fräschat upp mina naglar. Det jag däremot har gjort är att ligga på sängen med datorn inom räckhåll, tittat på diverse program, skrivit en liten text om tourism på franska, ritat med min bläckpenna på handen när jag inte kom på vad jag ville skriva och som resultat nu har mörka fläckar lite varstans runt händerna, eftersom bläcket inte vill gå bort ordentligt. Jag har pratat med min mamma, och finaste Cilla. Jag har tänkt på livet och misslyckanden och framtiden och nutiden och tiden som går alldeles för fort och för långsamt för mig. Nej, om man skulle ta och sova alltså.