Jag har alltid avskytt skolidrotten, särskilt när det vankades de där jävla kilometrarna som läraren skulle klocka och fan och hans moster. Jag fick alltid andnöd efter 400 meter och ville lägga mig ner och aldrig mer springa, någonsin. Alla säger att det är så mycket härligare att springa ute i det fria, men det gör mig bara frustrerad. Jag tror jag har varit ute på två löparrundor i hela mitt liv (förutom skolidrotten då). Om ens det. Jag har alltså alltid haft en stark motvilja riktad mot hela den här grejen med att motionera. Jag ville hemskt gärna komma i form och sådär, men gärna utan att röra på mig. Vilket gjorde att det blev som det blev, och jag har alltså aldrig varit i någorlunda form någonsin. Jo, kanske när jag var runt 12 och dansade balett och gick på gymnastik och allt vad det var. Fast jag hatade det också. Jag ville mest ligga hemma och titta på TV. Haha, motiverad unge jag var.
I alla fall så har jag idag, BAMBAMBAAAAAAM, köpt mitt första gymkort (!!!!!), av egen fri vilja dessutom! Eller ja, det kanske kan diskuteras, med hjälp av två fina bästa vänner har jag alltså lagt egna pengar på att frivilligt befinna mig på friskis & svettis, minst två gånger i veckan för att jag ska tjäna på att ha köpt det här förbannade kortet, och hör och häpna - jag hatar inte idén. Idag var andra gången vi var där, vi sliter i gymmet och skvallrar i bastun. Och det är så roligt! Jag gissar på att jag kommer att tröttna, och då kommer jag vara glad att vi har köpt allkort allihop så vi kan gå på någon fånig gymnastik eller simma eller låtsas vara duktiga på yoga eller någonting. Men såhär långt så är jag nöjd bara jag rör mig, och det gör jag faktiskt också! Idag sprang jag som en tok på löpbandet, som jag alltid, helt utan grund, sett som min naturliga fiende. Visar sig att springa är rätt roligt under ordnade former. Who knew, och varför fick inte jag det nyhetsbrevet?
Anledningen till att jag skriver det här är för att jag inte vill glömma den där känslan jag har just nu. Jag är trött i hela kroppen, inklusive huvudet och hjärnan, och jag vet att jag kommer att få träningsvärk imorgon. Men det gör ingenting, för jag har gjort någonting som är bra för min kropp, någonting som kommer att gynna mig i framtiden. Om inget annat, så är det här jävla kortet en bra ursäkt för att låna mammas bil och spendera några (svettiga) timmar ihop med mina fina flickor. Ni borde verkligen pröva det någongång. Skvallra i bastun på gymmet. Sjuuukt underskattat. Nu har jag en dejt med min bok. Tjing!
I alla fall så har jag idag, BAMBAMBAAAAAAM, köpt mitt första gymkort (!!!!!), av egen fri vilja dessutom! Eller ja, det kanske kan diskuteras, med hjälp av två fina bästa vänner har jag alltså lagt egna pengar på att frivilligt befinna mig på friskis & svettis, minst två gånger i veckan för att jag ska tjäna på att ha köpt det här förbannade kortet, och hör och häpna - jag hatar inte idén. Idag var andra gången vi var där, vi sliter i gymmet och skvallrar i bastun. Och det är så roligt! Jag gissar på att jag kommer att tröttna, och då kommer jag vara glad att vi har köpt allkort allihop så vi kan gå på någon fånig gymnastik eller simma eller låtsas vara duktiga på yoga eller någonting. Men såhär långt så är jag nöjd bara jag rör mig, och det gör jag faktiskt också! Idag sprang jag som en tok på löpbandet, som jag alltid, helt utan grund, sett som min naturliga fiende. Visar sig att springa är rätt roligt under ordnade former. Who knew, och varför fick inte jag det nyhetsbrevet?
Anledningen till att jag skriver det här är för att jag inte vill glömma den där känslan jag har just nu. Jag är trött i hela kroppen, inklusive huvudet och hjärnan, och jag vet att jag kommer att få träningsvärk imorgon. Men det gör ingenting, för jag har gjort någonting som är bra för min kropp, någonting som kommer att gynna mig i framtiden. Om inget annat, så är det här jävla kortet en bra ursäkt för att låna mammas bil och spendera några (svettiga) timmar ihop med mina fina flickor. Ni borde verkligen pröva det någongång. Skvallra i bastun på gymmet. Sjuuukt underskattat. Nu har jag en dejt med min bok. Tjing!
Jag känner halvt igen mig, halvt inte alls. Skolidrotten var en pina. Speciellt tvåkilometerslöpningen på tid. På asfalt med taskiga benhinnor. Offroadlöpning har jag alltid gillat mer, men sällan gjort. Känslan av att ha tränat är något jag saknar, än mer efter att ha läst det här, så kanske skulle jag också ta mig för med något. Det var väldigt bra skrivet.
SvaraRadera