2008-03-23

København


Köpenhamn var precis lagom. Jag vet att ordet lagom i detta fall kanske är något slätstruket, men det var precis så det var. Denna resa var lagom, i ordets mest positiva bemärkelse.

Oturligt nog blev min lillebror sjuk samma kväll vi kom dit, och dagen efter blev det en tur till över bron eftersom både lillebror och storebror skulle hem. Till min stora glädje fick jag ta med mig min bästa kompis som sällskap, och det var läskigt hur bra allt blev trots allt. Jag är inte precis känd för att se saker från den ljusa sidan när det inte blir som jag tänkt mig, men denna gång gick allt mer än okej.

Vi åkte till Louisiana, och jag blev förälskad i ett konstverk där det var en enkel blomma gjord av linjerat papper med"To Celia from Francois" skrivet på i blyerts. Det kittlade i både mun och mage och jag blev alldeles varm i kroppen. I all sin enkelhet lyckades detta konstverk sträcka ut en hand till mig, och jag är nu säkrare än någonsin på vad jag gillar och inte gillar när det gäller konst i allmänhet. Jag irriterar mig väldigt mycket på att jag inte skrev ner vad konstnären till det stora svartvita fotot med all text hette, för nu drömmer jag om ett konstverk med en konstnär som tills nästa gång jag åker dit kommer att förbli okänd för mig. Jag vet inte heller vem som gjort den enkla blomman. Grrr. Varför kommer man alltid på sådant efteråt?

Vi åt gott, vi shoppade och vi skrattade. Det var roligt att, som min kära pappa säger, "umgås som vuxna", samtidigt som jag och älskade bästis låg i 4, 5 timmar på vårt hotellrum och bara skrattade och pratade tills både ord och ork tagit slut och musklerna i kinderna och mage gjorde alldeles för ont.

Jag är oförskämt glad för att jag sitter här, en lördagskväll, iklädd mjuksbyxor (som inte är mina och jag har inte en aning om vem de tillhör), och inte har någonting jag måste göra.




Ah, nej, jag tror jag är rätt lycklig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar