...och så var Liverpool ute ur leken för den här gången. Efter att ha suttit på pottkanten så länge är det inte så väldigt överraskande att det gick som det gick, därför tänker jag ta det hela med ro och med viss nyfikenhet se fram emot förändringarna. Även om jag kommer att sakna Benitez och hans sura miner. Charmig gubbe, den där.
SLUT PÅ FOTBOLLSPRAT.
Den här framförhållningsgrejen går alldeles utmärkt än så länge, jag läser för fullt Viriginia Woolfs essä "ett eget rum" (inför fredagens föreläsning) och funderar vidare på essäskrivandet som snart måste rullas igång. Hade en trevlig eftermiddag med min bästizz samtidigt som vi uträttade en massa ärenden, väldigt så flitigt. Det har nog smittat av sig på andra, de som bor, säg, 100 mil härifrån eller så. Lite grann i alla fall. Mweeheehee.
Ska upp med tuppen i morgon, hög tid att sova! Pusselipuss.
(Gud, vilket vidrigt gott humör jag är på)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar