Mina fötter började år 2008 med att krympa lite grann, så helt plötsligt kunde jag köpa skor i storlek 39 istället för att köpa storlek 40 och behöva lägga i sulor. All is good in the hood, skönt att slippa hela sulgrejen, liksom. Detta innebär däremot att alla mina skor som inte är inköpta år 2008 eller senare är för stora, vilket jag bittert fick erfara igår när jag tvingade pappa att plocka ner en kartong med skor som hamnat på vinden när hallen gjordes om i höstas (eftersom jag inte befann mig i landet då kastades helt enkelt alla mina par ner i en låda och upp på vinden). Alla skor är storlek 40 och alldeles för stora. Inga passar. Alls. Grävgräv i kartongen, fram med mina vita converse, ohhh fram med mina röda converse! De är storlek 6½, alltså 39,5. Borde funka fortfarande. För ett par år sedan när jag använde dem satt de perfekt och blev sådär härligt slitna, jag behövde inte göra någonting med dem, de satt perfekt, perfekt! Då. Inte nu längre, nej. Jag måste stoppa i en sula. En hel flyttkartong med skor, och TVÅ par passar med vissa hjälpmedel. TVÅ par. Min skosamling krympte helt plötsligt rätt ordentligt. Det är en smula bittert, så att säga.
2009-05-17
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Suck... sorgligt nog förstår jag precis. Mina började också krympa för några år sedan (min längd med, bara några milimeter visserligen men det är ändå för mycket när man inte ens fyllt tjugo än). Från 39 till 38, till 37,5 som jag trodde att jag äntligen skulle stanna på men icke... just nu består min användbara, klart förkrympta skosamling av ett par 36:or, ett par 37:or och två par 37,5:or. Fördelen är väl att jag kan leta skor både på barn- och vuxenavdelningen, och har större chans att hitta skor i rätt storlek på rean. Att sedan tyskar verkar ha rätt stora fötter gör inte utgångsläget sämre i reatider. Men det är ändå lite deprimerande, särskilt om det tänker fortsätta i den här takten. Och min skosamling har redan tvingats genomgå ett par smärtsamma gallringar...
SvaraRadera