Ingen anledning

Vi (mamma och jag) körde Elin och Sabina hem efter världens kväll med egentligen ack-så-töntiga filmer, och när vi släppt av Sabina (som bor utanför vår kära stad) och jag kör tillbaka börjar hon försiktigt luska om allt är bra. Och när bilen parkeras utanför huset har hon fått reda på en hel del om allting, om alla vänner och alla som borde vara det men inte är det.

Jag vet inte riktigt hur hon lyckades med det, men just nu tycker jag bara om henne så himla mycket mer. Midnattsövningsköra vänner hem har blivit en rätt bra grej. Nu ska jag gå och lägga mig. Tack för en trevlig kväll, flickor små.