Dagens äventyr

I morse missade jag bussen. Och jag som inte har cyklat till stan, någonsin (innan åttonde klass räknas inte, jag hade noll lokalsinne och följde bara efter mina kompisar), fick lite hjärnsläpp och insåg att jag antingen kunde ta nästa buss och komma försent (ve och fasa) eller cykla (ve och fasa). Av någon anledning väljer jag alltså det senare.

Detta visade sig att bli ett äventyr som heter duga, eftersom jag a) inte hittar och b) inte har någon kondis. Alls. Jag lämnade hemmet tjugo minuter innan skolan började, och kom fram tjugo minuter senare, rödflammig och svettig. Eftersom jag av någon anledning valde att inte duscha i morse doftade jag inte precis hallon heller.

När jag skulle cykla hem sedan, efter en mycket trevlig fika med gamla goda Sara, cyklar jag dessutom vilse (Linn, sluta skratta). Eller ja, inte vilse, men cyklade inte alls samma underbara hjärndöda cykelväg tillbaka (som jag ville), utan halkade på något vis in på en cykelbana som ledde till Erikslust och Fair Play. Jag bor inte åt det hållet. Så det blev en fin liten omväg där.

Kontentan av det hela? Visst, jag ser ut (och luktar) som en gris, men det var rätt härligt att cykla och jag behöver motion, så från och med måndag är jag Linns nya fina cykelsällskap till skolan. Då kan du passa på och lära mig hur man hittar hem också, jag vet i fasen vad det var som gick snett. Till Fair Play vill jag i alla fall inte igen. Tvi vale.