På vägen hem från skolan idag sprang jag på min storebror (bokstavligt talat) vid busshållsplatsen. Han såg mig inte, så jag nöp honom i rumpan (varpå han vände sig om och blev askalasförbannad innan han insåg att det var jag och inte mannen bredvid mig som antastat honom). Under hemfärden konstaterades det att hans morgongröt var orsaken till att vi inte hade mjölk hemma, så vi traskade in om hederliga Konsum och köpte lite (ekologisk, jag försöker omvandla vårt hem till en lite miljövänligare plats att leva på, steg för steg...). Vi köpte en Center med päronsmak var, och när vi kom hem såg vi att den ena var deformerad och inte igenklistrad i båda ändarna. Min bror skrattade rått och tog den icke-defekta sötsaken. Stackars, stackars mig, va? MEN NEJ! Vad var det mitt öga skådade? Inte alls var det så att någon äcklig unge pillat upp ändarna och kletat snor, icke! Där var minsann en extra chokladbit. Tro mig, den njöt jag av. Mahaha, in his face, verkligen.
Skrattar bäst som skrattar sist. Fnissfniss.
Skrattar bäst som skrattar sist. Fnissfniss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar