6 And sometimes I get nervous when I see an open door

Nu när det är så lite tid kvar här börjar jag sakta kliva in i min slutet-på-något-fas. Jag vill verkligen åka hem, samtidigt som jag (av någon konstig anledning) får lite ångest när jag tänker på att detta snart kommer att vara ett minne blott. Jag kommer inte att bo själv, bestämma allt själv, ligga under täcket i sängen med datorn i knät (som jag gör nu, hehe. Det är rövkallt i mitt rum och jag orkar inte ta på mig varken strumpor eller tjocketröjan som befinner sig NÅGONSTANS utom räckhåll), jag kommer inte kunna gå i två minuter och hamna mitt i centrum. Jag kan inte gå och äta crêpes för halva priset två gånger i veckan om jag skulle vilja det, gå ut vilken dag i veckan som helst.

Däremot så kommer jag kunna handla alla de där svenska sakerna jag saknat. Jag kommer sitta i soffor (inse hur mycket jag saknar detta underverk till möbel!), sova i en säng som inte har en gammal nerlegad madrass, duscha i en dusch med ordentligt tryck, handla hårsprej till normalt pris (10+ euro, helt sinnes), köra bil (jag hann bara precis ta körkortet innan jag åkte hit, guuuud vad det kommer kännas konstigt), dansa mig svettig med tjejerna på KB till RIKTIG musik, myskvällar i grottan, mysiga middagar, mysiga familjemiddagar, äta vid ett riktigt bord, andas frisk(are) luft, spendera hur mycket tid jag vill i mitt rum med de stora stora speglarna, laga mat i ett RIKTIGT kök, ha RIKTIGT internet, dricka cider, krama alla, umgås med alla, träffa alla fina människor igen, fika i stan, shoppa.

Jag är redo att åka hem.
Jag är redo att åka hem

Jag är redo att åka he
Jag är redo att åka h

Jag är redo att åka

Jag är redo att åk

Jag är redo att å

Jag är redo att

Jag är redo at

Jag är redo a

Jag är redo

Jag är red

Jag är re

Jag är r

Jag är

Jag ä

Jag

Ja

J

.

Snartsnartsnartsnartsnart.