Inblick och ångest

Idag var jag på en mässa fullt med gymnasieungdomar som knuffades, broschyr-räckande händer ("MEN VARFÖR VILL DU INTE PLUGGA PÅ DETTA UNIVERSITET? VI HAR ALLT DU VILL HA-AA!"), och människor som luktade svett. Framtiden kryper allt närmare, och jag misstänker starkt att jag snart behöver sätta mig en eftermiddag beväpnad med en kopp te, ett block och en penna. Och kanske sisådär 100 post-it lappar för att markera alla "kanske".

Varför ska man veta redan nu vad man vill göra resten av sitt liv? Egentligen måste man ju inte det, egentligen kan du bara ta det som det kommer. Men jag är livrädd för att valen jag ska göra ska bli fel, att jag ska ha slösat bort de "finaste och roligaste" åren av mitt liv på något som inte alls blev som jag ville.

Jag vet att jag vill bort härifrån, jag vill resa och uppleva nya saker. Men samtidigt vill jag inte chocka mig själv (ty jag är en rädd liten hare när det kommer till väldigt mycket), genom att åka någonstans helt själv där jag aldrig varit förut och flytta dit och bara hoppas på det bästa. Jag kommer komma till flygplatsen, gråta blod och åka hem. Jag är bra på att backa ur när det gäller.

Jag borde verkligen inte göra detta just nu, jag borde nog sova istället.

Framtiden är ju trots allt inte här riktigt än.