82 I will be the queen of kleenex

Jag var nere i receptionen precis och fick både tallrikar, durkslag, lock till grytan och en träslev. Whoop whoop, nu kan jag börja äta ordentligt också. Dagen kommer att spenderas med att komma i ordning ännu mer i min lilla studio, fortsatt pillerpimplande (hostmedicin och förkylningsmedicin och värktabletter och vitaminer och fan och hans moster. Och nässpray.) eftersom jag har åkt på omgång nr 2 av en intense förkylning. KUUUL. Hostar hela tiden och känner mig allmänt ofräsch, men oh well... Det går väl över det också.

Så snart jag fått allt på sin plats (vilket borde göras soon eftersom städning kommer att ske på tisdag enligt lappen i korridoren), så ska jag ta lite bilder och lägga upp. Först när jag kom hit hatade jag stället och ville inte alls bo här, men jag har vant mig och nu gillar jag det jättemycket. Det ligger svincentralt, visst är trafiken intensiv på gatan utanför men jag har redan vant mig så det är inga problem. Har fått ett väldigt stort rum jämfört med många andra, så varenda gång jag tittar mig omkring så blir jag så glad när jag tänker på vad jag kunde ha fått behöva stå ut med egentligen. Och plattorna i köket fungerar ordentligt och ååh, allt är okej liksom.

Det är klart att det går upp och ner, ibland hatar jag allt och vill bara åka hem, men de tillfällena är färre och färre för varje dag som går, och jag tror jag äntligen börjar göra mig vän med både mig själv och denna situation på något vis. Det enda som stör mig är att internet av någon anledning är spärrat när det gäller vissa grejer, bland annat mitt favoritforum (snyft) och när det gäller nerladdning. Men som tur är har jag Elin på det gamla residenset, och vi skickar hennes stick mellan oss för att jag ska få tillgång till lite serier i någorlunda kvalle, även om det är fine för min del att titta på surfthechannel.com.

Nej, nu ska jag antingen ta och fortsätta titta på någon serie, sova, eller plocka undan. Lutar åt det första, haha. Bara för jag byter land betyder inte det att jag är mindre lat. Klapp klapp på mig. Puss.

84 Oh the days go by

Och återigen har jag haft en bloggruta öppen hela eftermiddagen eftersom jag skulle skriva så mycket och uppdatera. Jag tar tillbaka mitt uttalande igår, idag är första dagen det har känts rätt fint hela dagen. Har börjat packa upp och komma i ordning, är dock inte färdig än på långa vägar. Men jag njuter fortfarande av att jag har två fönster och att mitt rum seriöst är bättre än alla som jag än så länge har träffat på detta ställe. Mihihihihi. Nu ska jag sova. Puss på er.

86 If you try hard, you can hear the ocean

Nu ska jag med hjälp av Babelfish och fransk-svenskt lexikon online försöka göra min läxa. Notera vad klockan är. Kändes piss i morse när jag vaknade, och det var inte förrän ikväll det blev bättre. Jag fick storhandlat själv, lagat mat (falukorv in my heart, maha) och följde med lite andra människor ut idag. Trots att jag sitter här, trött som fan och med läxa jag måste göra innan jag går och lägger mig, så är jag mår jag bra. Det känns bra just nu. Snälla känsla, håll i dig.

87

I am doing my best, I am fucking trying here.

88 eftersom det officiellt är en ny vecka

Jag bor i min lilla studio och är tacksam att jag bor här och inte i den varianten som är mycket mindre än min. Nu är jag äntligen nöjd, även om jag har gråtit lite idag och känt mig ensam 2.0. Jag känner så mycket hela tiden, jag önskar att jag bara kunde vara lite lagom. Lagom just nu skulle vara fantastiskt. Men jag ska rycka upp mig, det är måndag (mer eller mindre) och nu ska jag försöka få detta att fungera.

Har tagit lite bilder på det fina huset mitt emot. Jag önskar lite grann att jag hade en sån lägenhet. Det hade varit väldigt trevligt. Oh well, nu ska jag verkligen sova. Har lite problem med internet här (de har blockat alla nerladdningsgrejer, EFFIN' SHIT!), hoppas det fixar sig det också. Puss på er.

92 NEWS!

Glömde berätta att Elin och jag märkte att det inte var så konstigt att det kändes att man slog in fel kod hela tiden på dörren till hennes rum och att det fungerade i alla fall. Koden till mitt rum fungerar på hennes dörr också. HHHMMMMMMM. C'est tout. Puss och godnatt, nu går denna fjant och lägger sig på riktigt.

92 JE NE VEUX PAS TRAVAILLER TRALALA

Först och främst: Elin, förlåt för att jag låter som en klumpig elefant, det var meningen att jag skulle smyga men tappade toalettlocket, PARDON så mycket! Höhöhö.

Och sen: jag tror jag mår rätt bra, vi var i Sête efter lö cöurzzee intensiiif, min lärare Benjamin lärde oss att ragga och vi lekte speeddejting. Helt sinnes, men skolan är rolig i alla fall. Är jättetrött och mina fötter luktar hemskt illa, har gjort läxan och ska sova. Måste packa och TVÄTTA (!!!!!) imorgon, snart blir jag ungkarl á la Martin Soneby (Sonneby?) och luktar på mina underkläder och säger att det funkar. MAHAHA, eller inte.

Har pratat med finaste Cillis också, och bajs jag saknar dig massor men vi har ze pöwer på vår sida och kommer sticka together för alltid. Känner att detta inlägg är så totalt onödigt, men inse övertröttheten som springer runt i mitt huvud just nu. Min apa klappar vilt.

GODNATT människor, idag mår jag bra. PUSS!


Ps. För övrigt så nyser jag cirka 32o474368236747263452 ggr om dagen. Och hostar. Och snyter mig. Elin har gett mig små gröna piller att ta. HEHEHEHEHEHE.

93: In case of emergency, break dance!

Idag har varit...en dag. Jag är sjuk men lever på värktabletter och strepsils. Ibland går det upp och ibland går det ner, det var roligt igår och alla var så himla snälla och ja, jag vet inte. Jag känner mig så delad nu, inte riktigt nära det nya stället och inte riktigt heller nära där jag befinner mig nu. Jag är lite rädd för att flytta och bli ensam, men det ska nog bli bra till slut. Jag är positiv, och dagarna går faktiskt rätt fort. Jag tror det kommer bli bra så fort jag kommer på plats ordentligt.

Hoppas jag blir av med förkylningen också bara. Och slutar halvsova mig igenom lektionen innan 10.30-rasten. Jag är inte gjort för koncentrera mig innan 10. Puss på er.

94

Se, dagarna går faktiskt. Och nu sitter jag här i min svarta klänning och ska strax gå och träffa några andra från min intensivgrupp. Det löser sig det löser sig det löser sig. Är bara lite rädd för att gå själv i mörkret, men ja, det fixar sig det också. Idag har varit bättre även om jag har ont i halsen och känner mig sjuk. Borde också göra läxan. OH WELL. Now I will scadaddle! Puss på er.

95: Det går över tills du gifter dig

Du vi kan göra det bra igen
vi kan göra om det nån gång
vi kanske skulle klara det älskling
vi kan försöka men inget ändras
ser inte tillbaks
ändå dör jag med varje steg jag tar
men jag ser inte tillbaks
bara lite bättre
drar mig för att ta din tid
säg om det skulle göra dig glad
vi kan försöka men inget ändras

ser inte tillbaks
ändå dör jag med varje steg jag tar
men jag ser inte tillbaks
vi kan försöka men inget ändras

ser inte tillbaks

jag ser inte tillbaks

ändå dör jag med varje steg jag tar
ser inte tillbaks

det gör ont för varje hjärtslag

det gör ont för varje hjärtslag

det gör ont för varje hjärtslag

det gör ont för varje hjärtslag

det gör ont för varje hjärtslag

det gör ont för varje hjärtslag

det gör ont för varje hjärtslag

95: I will makezz it

Om inget annat skulle fungera så får jag väl buda på det här lilla djuret och tänka på att det finns människor som har det värre än vad jag har det för tillfället. Maila hemskt gärna (och har ni inte min mail så fråga bara), blir så glad då. Nu ska jag göra min läxa och gå och lägga mig, har ont i halsen. Whiip.

95: Seniors may get doughnuts after all

Jag vet inte vad det är med mig. Ena sekunden känner jag mig ändå rätt okej med situationen jag befinner mig i. Andra sekunden vill jag lägga mig i en hög på min säng (inte under täcket, för varmt för det) och bara sova till lucia så jag kan komma hem igen. Jag vill inte acceptera att det är här jag ska spendera min tid, inte med dessa människorna och ARGKHFKASJG, jag vet inte. Dessutom känns det som jag börjar bli förkyld. KUL.

På lördag morgon flyttar jag till ett annat residens och lämnar Elin här. Det känns konstigt och ensamt och ledsamt men jag tror det är det bästa, enda sättet vi båda skulle kunna stanna här var om vi bytte till ett delat rum och jag tror vi skulle gå varandra på nerverna om vi gjorde det. Så jag flyttar till det andra residenset och hoppas att jag kommer att komma på plats och bli mig själv igen. Jag vet inte riktigt vad jag håller på med, men jag känner mig så ensam och inkapslad trots att jag har hur mycket människor som helst omkring mig. Jag antar att det var smällen att komma hit och inse att jag dumt nog behövde åka såhär långt för att komma fram till att jag tyckte om den jag var som det var redan.

Jag saknar mitt hem och min familj, jag saknar mina vänner, jag saknar att köra bil och jag saknar regnet och kylan. Jag vet att jag inte borde tänka så mycket på vad jag önskar att jag hade här och istället försöka njuta av det jag har, men det är så svårt. Jag passar inte in i framtiden jag drömde ihop till mig själv, och nu när jag är här och inte kan fly någonstans känner jag det så mycket tydligare. Det enda jag kan säga som för tillfället kan uppfattas som någorlunda positivt är att jag har slutat gråta, men jag vet inte om det är för att jag börjar vänja mig eller för att tårarna helt enkelt tagit slut. Idag är bara en sån dag där jag känner mig som ett spöke, och ett jävligt ensamt sådant. Jag såg fram emot att maila hem och visa roliga bilder och berätta hur trevligt jag har det, istället smsar jag bara och säger hur mycket jag saknar alla. Om 47 dagar kommer min familj hit, om färre dagar än så kommer Cilla (<3) hit, och om 95 dagar åker vi hem. Alltid något.

Jag bara önskar att jag kunde anpassa mig fortare och börja trivas på riktigt. Just nu har jag ingenting att kalla hem eftersom jag bor i Elins studentrum tills jag får tillgång till mitt eget. Jag känner mig så tom, bara. Jag går runt någonstans på botten av brunnen och tittar upp och hoppas att det blir bättre. 95 dagar av detta kommer att göra mig till ett vrak. Alla andra verkar bara ha anpassat sig och må så bra och jag bara kan inte.

Aaah, bajs på detta.

Omtumlad

Jag har äntligen fått internetkontakt i min lilla bastu. Jag vill inget annat än att åka hem. Eftersom jag vet att jag inte kan göra det på 15 veckor gråter jag oanständigt mycket och svettas istället.

Jag är inte bra på nya saker.

Övertalning

Jag gillar att resa. Jag gillar att resa. Jag trivs så bra utomlands och behöver kicka igång mig själv. JAG GILLAR ATT RESA. Har fet separationsångest och vill inte alls, samtidigt som jag vet att jag vill egentligen. Måste våga.

Jaggillarattresajaggillarattresa. Det kommer att bli bra. Måstevågamåstevågamåstevåga.

För övrigt glömmer jag hela tiden att jag tagit körkort. Sedan sjunker det in och jag ser det rosa kortet med bilden på mitt fula jag (jag skojar inte, jag ser inte ut som en kriminell människa eller vill gnälla på det ena eller det andra; jag är bara ful på bilden), och jag blir lite glad för att jag känner mig bra. Sen kommer jag på att jag ska åka och inte köra någonstans på 107 dagar. Min mamma räknade.

Jag är så nervös. Och rädd. Rädd framför allt. MY GOD. Kommer sakna alla så mycket. Vilket jag i och för sig redan gör, och vi har inte ens åkt än.

All over the place 2.1

...och nu är jag ledsen igen. EFFIN' GREAT! Jag är inte gjord för förändringar, mina nerver tål inte det. Herrejösses.

All over the place 2.0

Jag klarade körkortet, vilket gjorde mig extremt lycklig. Jag körde ensam, vilket gjorde mig nervös. Jag fick flyttångest, vilket gjorde mig ledsen. Och nu är jag arg. Jag packar, och jag är arg. Och stressad. KUUUL!

It was the best of times, it was the worst of times

Jag är så jävla rädd för allting just nu

And that'll be all, folks

I'm a little teapot, short and stout Here is my handle [one hand on hip], here is my spout [other arm out straight] When I get all steamed up, hear me shout Just tip me over and pour me out![as song ends, lean over and tip arm out like a spout] I'm a clever teapot, yes it's true Here's an example of what I can do I can change my handle to my spout [switch arm positions and repeat tipping motion] Just tip me over and pour me out!

Hundra ledsna små bitar över golvet

Jag vet inte vad jag ska göra. Så jag städar.

Nothing at all what so ever shhh

Jag funderar på att radera allt på denna blogg och bara behålla adressen och börja om på nytt lagom till avresan. Det är tre veckor och lite till kvar. SVETT. Det slog mig precis, nervositeten och ångesten. KUL!

Camillas blogg: Irland-edition nr 3

Jag har så mycket överskottsenergi när jag är på semester med min familj så hälften kunde vara nog. TANZENFEST flyttade till lördag istället, vilket gör att det är en dag till att vänta innan jag kan pussa på två fina ärtor. Fast det är faktiskt torsdag imorgon. Mein gott, vad tiden går snabbt.

Detta är tredje inlägget från Irland-land, och enligt min käre fars dator har jag inte uppdaterat alls, men enligt inläggsstatistiken så har jag visst gjort det. Syns mina ord alls? Lite frustrerande om jag skriver av mig här och inget syns. Haha. Oh well.

Det är så sjukt tråkigt att sitta och vänta på MSN på någon som jag vet inte kommer. Jag vill typ peta ur mig ögonen eftersom jag vet att det är ack så lönlöst. Personen som jag saknar och vill prata med ligger med all säkerhet och sover. Jag ska kasta glass på hans mamma. Eller nej, det ska jag inte alls det, henne är jag lite rädd för. Fast det är hemligt. Maha. Ett päron på hans vad istället. Oh my, det var länge sedan vi svängde oss med de uttrycken, minsann minsann.

Det känns så konstigt detta, lite som att leva på lånad tid. Jag vet att jag är på väg in i något som kommer att göra så in i helvete ont om ett tag, eftersom det måste ta slut. Frågan jag i hemlighet ställer till mig själv då, är ju om det inte är bättre att strunta i det eftersom vi redan vet hur det slutar. Hur det måste sluta, liksom. Om en månad är det no more, och jag är inte hemma förrän om en vecka. Tre underbara veckor och sorgset slut, eller tre mellow veckor med ett inte lika sorgset slut? MEIN GOTT, detta är ju frustrerande. Jag tror det är bättre för mig att blogga när jag är helt taggad och inte när jag är trött, nu blir jag ju bara deprimerad.

I brist på annat att göra försöker jag desperat hitta en bild på mitt trasdocke-hår, men de få bilderna som finns på mig ligger på mina föräldrars kamera, och jag orkar icke föra över de bilderna nu. Men tro mig, det är illa. Har en dreadlock i nacken. Hade problem med att borsta ut luggen i morse. Note to self: Kalkigt vatten + inget balsam = BAD IDEA. Försökte komma på sist jag hade utborstat, rakt hår. Minns inte.

För övrigt så har jag inte ätit kött sen i fredags. Prövar och ser hur lång tid det tar innan jag måste/blir sugen på att äta kött igen. Är så fruktansvärt trött på den sortens mat, behöver en paus. Däremot är jag sjukt sugen på kikärtor just nu. Way random.

Tror jag får ge upp min MSN-väntan. Som att herren kommer att behaga logga in nu. Det hade varit odd. Lämnar offline-meddelande och går och lägger mig istället. Imorgon byter vi boende, och med det försvinner också internet. Så nu kanske vi inte hörs förrän jag är hemma igen. Snor och snyft, denna tragik. Puss på er.

(Och flickor från skolan, glöm inte att vi ska ses när jag kommer tillbaka! Den 23e är jag hemma igen, sent, men när kan ni? Middag hos mig eller liknande, MÅSTE ha en helkväll med er galenskap, saknar er en massa!)

Camillas blogg: Irland-edition nr 2

Ny rapport från ze girrrrl med trasdocke-frilla 2.0 (seriöst, vattnet i denna stad är så kalkigt att mitt hår, eftersom pappa tycker "det är onödigt att köpa balsam", har gått och blivit halmstrån. Embracing så gott jag kan. Ständigt surfarhår utan surfing, typ.): Idag har det varit grått. Därefter regnade det lite. Sen kom solen. Sen regnade det igen. Och nu är det grått. Igen. Vi har varit och tittat på en gammal fiskeby (att använda ordet stad vore att ta i överkant), jag tog lite gråa foton, vi åkte vidare till en "sommarturiststad" (aka grå stad med strand, arkadhallar och tivoli). Vi spelade minigolf. Jag förlorade. Fast kaffet var gott.

Försöker desperat komma in på MSN för lite kontakt med omvärlden, men detta fungerar av någon anledning inte. Min käre far kan utan problem logga in, men jag kan inte. Snällt. (UPDATE, DET FUNGERAR THANK YOU GOD!)

Imorgon åker vi vidare till Kilkenny, och jag förlorar kontakten med omvärlden yet again. Fast därefter åker vi tillbaka till Dublin och storebror, för att inte tala om inte riktigt hel ärt-återförening! Om allt går som det ska så kommer Plin och Sabina till den irländska hufvudstaden. Sabina får pussa lite på Markus och Plin får pussa på mig, i brist på annat. Håller tummarna för att det blir TANZENFEST-dublin-edition på fredag eller lördag, har spanat in ett ställe vid Tample bar som hade 5 våningar med dans och bar etc etc. Så kan Markus och Sabina pussas så kan jag och Plin dansa. Höhöhö.

Nu funderar jag på att läsa en liten stund och irritera mig på att jag inte har någonting att klippa mina liiiiite för långa naglar med. Eller har någonting att ta bort det fula nagellacket med för den delen. Känner att jag har ockuperat datorn lite för länge. Pappa börjar harkla sig diskret. Fast han löser sudoku så vad bryr han sig om det egentligen. Haha. Gargh, nu kommer min lillebror och sätter sig några centimeter från mig. Måste skynda. Puss på er.

Camillas blogg: Irland-edition

Befinner mig för tillfället i landet där scrunchies gjort definitiv comeback (eller kanske aldrig försvunnit? Hm, intressant tanke där.), med trollhår (dåligt shampoo och ingen bra hårborste) och Skittles i magen (mitt favoritgodis 2.0, blir det misstänksamt om man tar hem en hel resväska med bara Skittlespåsar? Jag kanske blir tvingad till att tulla för mina ofantliga mängder fruktpluppisar.). Vi har förflyttat oss från Dublin och en st storebror till den ÄLDSTA-STADEN-PÅ-IRLAND-OH-MY-GOD-IT-DOES-NOT-MAKE-ANY-SENSE-WHAT-SO-EVER-IT-IS-SO-BORING-MEIN-GOTT-IM-HIMMEL (otherwise known as Watersford/Waterford/Waterwhatever). Solen har visat sig lite då och då, och så har även molnen. Men rumpan är inte is, och så länge den inte är det (som dag ett, då var här elva effin' grader. Vem lever i ett sådant land, VEM i ask you, VEM??) så klagar jag icke. Jag har hittat lite fina grejer, och lever på att vi ska 1) bo på ett riktigt inn natten till fredag och 2) åka tillbaka till Dublin på fredag och spendera tid med både bror och shoppinggatan. HÖHÖ, I LOVESSS IT. Även om jag kommer att återvända till Sverige-land vit som ett lakan. Tur då att man ska förflytta sig söderut 4 månader till hösten.

Kontakten med omvärlden har annars varit knapp, men så brukar det vara på semester. Min familj har med allra största sannolikhet lite sydligare blod i ådrorna, för effin' hell vilket temprament vi har när vi stängs in på en liten yta och tvingas umgås med varandra 24/7 i 12 dagar. Jag vill emellanåt gröpa ut mina ögon med skedar och stoppa in dem i öronen. Min jag-tid har gått från SATC-tittande till läsa bok och tänka, vilket gör att jag håller på att bli skvatt galen. Oh well, så kan det vara. För övrigt ska jag döpa nästa får jag ser till Henry. Ser jag en hel flock (vet inte om det heter det, men i Camilla-land gör det), så blir hela flocken Henrys allihop. Skvatt galen, I tell you.

Nu vill pappa att vi ska spela kort hela familjen. Gargh. Bäst för världen att jag vinner.

Suck

Fint vägskäl, det här. Antingen väljer jag den ena vägen och hoppas på det bästa. Eller så väljer jag den andra och följer vad som egentligen är vettigt. Det enda jag har tänkt på senaste tiden är jag vill inte, men kan inte låta bli. Sedan när jag ändå står där känner jag mig som en lögnare.

Jag är världens hycklare, jag får vad jag vill och sedan vill jag inte ha det längre. Fast jag vill på ett sätt. Hej, jag är velig. KUL. Det är nog bra att jag åker till Irland och min storebror (2 veckor, aufwiederschnitzel, Sverige!) med familjen imorgon bitti. Flyget går om åtta timmar, om fyra ska jag gå upp. Kul att jag inte är klar med packningen. Jag har mest ångest istället. Bra timing, verkligen.

Fast det är nog bra timing. Inte min kassa packningsteknik utan att vi åker nu. En paus liksom. Vi kommer att ha internet alla dagar utom typ tre eftersom vi bor på värsta fancy lägenhetshotell, så jag har möjlighet att uppdatera ze blog om jag känner för det. Så inte adjöken, utan snarare ett vi ses lite senare. Förslagsvis när jag fått huvudet på rätt köl. Baah, orka. Nu ska jag packa. Puss på er.

Bra val

Jag köpte skokartongen med alla säsongerna. Det kändes jävligt bra, måste jag säga.

Beroende

Säsong 2, avsnitt 18. Det betyder att nästa avsnitt jag tittar på är säsong 3, avsnitt 1. Jag har hånskrattat i hemlighet åt alla som är besatta av denna serie, men nu förstår jag vad alla pratar om. Jag ska köpa boxen i eftermiddag, eftersom det är för jobbigt att titta på alla avsnitten över internet. surfthechannel.com i all ära, men nu vill jag se det på riktigt. Vi gick på bio i måndags också, jag och ärtorna, och såg filmen. Vår absoluta höjdpunkt var när uttrycket "sex on a stick" sades, on a stick är vår grej liksom. Svårt att gissa, jag älskade filmen och alla kläder och frisyrer och smink och hej och hå, nu ska jag försöka låta bli att vara satc4eveeeerfan_89 och sluta prata om min nya besatthet. Höhö.

Istället kan vi berätta att the tanzen-fest med Plin på KB var en enda salig röra av ragg och borttappningar (blev uppraggad tre gånger och tappade bort Elin med den gyllene väskan, aka flickan med ALLA grejerna. Det tog alldeles för lång tid att hitta henne, och då snackar jag inte att hon var på dansgolvet en kvart medan jag stod i baren. åh nej, jag finkammade stället typ sju gånger. Överdriver icke!). Plin dansar fortfarande (HAHA), medan jag, jag nöjer med mig sex and the city.

För övrigt har jag fortfarande inte städat. Tänkte bjuda på bilder från semestern också, men jag orkar inte riktigt ta tag i det heller. Men mitt rum. Hm, eh, där borde fixas lite ja...

Halsont 2.0

Mor min är på krigsstigen av någon anledning, så just nu gömmer jag mig på mitt rum och väntar på att Cilla ska höra av sig så jag kan åka till henne och äta middag. Ikväll är det tanzen-fest med Plin på KB, whoop whoop. Fast jag är mest trött och icke-danssugen, men förhoppningsvis blir det väl bättre det också. KB känns så vinter för mig bara, haha, men det får vi väl ändra på. Har fortfarande inte anpassat mig till frillan, eller snarare färgen på frillan, men det gör jag väl det också. Kändes som jag ljög när jag färgade mitt hår mörkt för sisådär hundra år sedan, och nu känns det som jag ljuger igen. Men det ska nog bli bra det också...

För övrigt ska vi klämma in en softis-kväll hos Ludvig med gänget ikväll, jag håller tummar och tår att min energi ska komma tillbaka så jag kan bli lite roligare än vad jag är nu, känner mig lite som en slightly gammal purjolök. Lite slokande. Höhö, shit vad torr jag är. Nu ska jag se om jag inte kan klämma in ett avsnitt av Sex and the City (säsong 2 avsnitt 2 är nästa på listan), och jag vill passa på att be alla SATC-fans jag någonsin himlat med ögonen åt om ursäkt, för MY GAAAAWD vad den serien är fräsig. Shit pommes, det är så man inte kan sluta titta. Tur det är massa säsonger kvar. Hähä. Oh well, nu har jag i alla fall officiellt semester, whoop whoop på det!

Puss på alla.

Oh well

Det blev smoothie och terassen för fulla muggar idag. Lite Cilla, lite Plin och lite glass. Och värktabletter. Fortfarande ont i halsen. Vi som ska ut och dansa imorgon. Attans bananer. För övrigt jobb imorgon bitti, kuuuuuuuuuul. Sista dagen, sista dagen, sista dagen...

W.e.h.h.

Medan jag försöker vänja mig vid kronisk halssmärta (7-10 dagars virus, my ass) och en ny frisyr/hårfärg/hjässa funderar jag lite på sommaren i allmänhet och vad som kommer sedan. När jag var hos läkaren i början av veckan konstaterade jag att tjejen i receptionen gick i min storebrors klass hela låg- och mellanstadiet, och att hon alltså var ett år äldre än mig. Sedan spann jag vidare på min bror och hans nya kostymbyxe-arbete och konstaterade att alla är så himla vuxna. Eller ja, vuxna och vuxna, det är ju som alltid rätt så definierbart, men jag vet inte, jag bara gillar fasen vi befinner oss i nu. Jag sommarjobbar, jag reser. Jag kommer att vara ledig, jag kommer att resa mer. Jag kommer att flytta utomlands, och det finns en massa annat jag kommer att göra som jag bara inte vet om än. Epoken vi har klivit in i är spännande, och jag är så glad över att vi inte ska tillbaka till skolan längre. Vi är klara med gymnasiet, de man vill hålla kontakten med håller man kontakten med (Linn, har du hört fika-planen på lördag?), och sen får det vara som det är.

Det är nästan lite obehagligt hur nöjd man kan vara med tillvaron, för att man liksom vet att det kommer mer. Detta är bara början. Och den är så himla fin, med solsken och allt. Imorgon är jag ledig från jobbet på grund av min förkylning, och det tänkte jag fira med att städa på mitt rum. Eller så sätter jag mig ute på terassen och dricker smoothie. Hm, svårt val.

Hmm..

Funderar på att möblera om i bloggen lite grann. Återkommer.