Camillas blogg: Irland-edition

Befinner mig för tillfället i landet där scrunchies gjort definitiv comeback (eller kanske aldrig försvunnit? Hm, intressant tanke där.), med trollhår (dåligt shampoo och ingen bra hårborste) och Skittles i magen (mitt favoritgodis 2.0, blir det misstänksamt om man tar hem en hel resväska med bara Skittlespåsar? Jag kanske blir tvingad till att tulla för mina ofantliga mängder fruktpluppisar.). Vi har förflyttat oss från Dublin och en st storebror till den ÄLDSTA-STADEN-PÅ-IRLAND-OH-MY-GOD-IT-DOES-NOT-MAKE-ANY-SENSE-WHAT-SO-EVER-IT-IS-SO-BORING-MEIN-GOTT-IM-HIMMEL (otherwise known as Watersford/Waterford/Waterwhatever). Solen har visat sig lite då och då, och så har även molnen. Men rumpan är inte is, och så länge den inte är det (som dag ett, då var här elva effin' grader. Vem lever i ett sådant land, VEM i ask you, VEM??) så klagar jag icke. Jag har hittat lite fina grejer, och lever på att vi ska 1) bo på ett riktigt inn natten till fredag och 2) åka tillbaka till Dublin på fredag och spendera tid med både bror och shoppinggatan. HÖHÖ, I LOVESSS IT. Även om jag kommer att återvända till Sverige-land vit som ett lakan. Tur då att man ska förflytta sig söderut 4 månader till hösten.

Kontakten med omvärlden har annars varit knapp, men så brukar det vara på semester. Min familj har med allra största sannolikhet lite sydligare blod i ådrorna, för effin' hell vilket temprament vi har när vi stängs in på en liten yta och tvingas umgås med varandra 24/7 i 12 dagar. Jag vill emellanåt gröpa ut mina ögon med skedar och stoppa in dem i öronen. Min jag-tid har gått från SATC-tittande till läsa bok och tänka, vilket gör att jag håller på att bli skvatt galen. Oh well, så kan det vara. För övrigt ska jag döpa nästa får jag ser till Henry. Ser jag en hel flock (vet inte om det heter det, men i Camilla-land gör det), så blir hela flocken Henrys allihop. Skvatt galen, I tell you.

Nu vill pappa att vi ska spela kort hela familjen. Gargh. Bäst för världen att jag vinner.