Håhåjaja

Provet gick bra, jag överlevde. Hemfärden däremot var ett äventyr.

Bussen jag satt på var knökfull, och chauffören körde som en galning. Vi hann med två hållplatser innan någonting smällde och rök från högra däcket. Käck som busschauffören är, stannar han mitt i gatan och sätter på varningsblinkers, kliver av och ställer sig och tittar. Sedan går han in igen, lugnt och sansat när alla ser något förvirrade och vettskrämda ut (gubben bredvid mig med en randig bomullsmössa hoppade ack så högt vid smällen). Han säger bara "Ah, skitsamma, vi har tid att passa. " Och så körde vi vidare.

MAHAHAHA. Galna människor det finns. En mamma (lite latte-mamma-varning på henne, för övrigt...) började gapa och skrika och säga att bussen brann och "släpp ut mig för i helvete". Sedan lugnade hon sig.

Jaja, där ser man. Ikväll ska det grillas.

Ytterligare dödsfall

Insekt nr 2 faller ner död på mitt block. Vad är detta??

Suddigt

Idag har bara varit en sån dag där ingenting riktigt stämmer. Allt känns försenat med några sekunder, liksom. I morse valde jag att gå till bussen eftersom där gick en hög med dagisungar på vår gata och jag av någon anledning kände att jag absolut inte kunde springa som en galning om det var andra människor i närheten. Detta gjorde att jag missade bussen. Jag powerwalkade hem igen, konstaterade att om jag skulle cykla till skolan skulle jag få cykla sådär jobbigt stressigt. Plus att det blåste som in i helvete.

Jag stod där, utanför garaget och bara kände för att gråta. Jag tror jag gjorde ett ynkligt ljud, eller så var det bara i mitt huvud. Misstänker dock starkt att det inte var det. Gick in igen, och blir av någon anledning övertalad av storebror att ta nästa buss och bara komma lite för sent, istället för att stanna hemma ett tag. Vid detta tillfälle kände jag starkt att jag ville dra täcket över huvudet och inte alls gå i skolan. Misstag nummer ett att inte göra det.

Hela bussresan ville jag bara hoppa av och åka hem igen. Misstag nummer två att inte göra det. Kom för sent till en ack så onödig svensklektion, diktuppläsning om någon modernistisk författares ångest. Vembryrsigvembryrsigvembryrsig. Ben & Jerry's hade FREE CONE DAY (whaowww, gratis glass, livet kanske ändå är värt att leva, tralilalila), så vi käkar lite lunch och går sedan bort för att smörja kråset. En gratis kula. Wihoo, cookie dough is the shiit.

Vi kommer för sent till filosofin, där läraren sa veckan innan att "kommer ni för sent nästa vecka släpper jag inte in er". Jag kommer aldrig för sent. Inte till skolan, någonsin. Idag gjorde jag det två gånger. SERIÖST, va fan är detta? Fick komma in efter en kvart (lektionen var slut då, eftersom hon delat ut papper), och vi fick våra papper. Sen hade vi håltimme i solen, redovisning på engelskan. Därefter spenderade jag några timmar på ICA Maxi med min kära mor, och min frukost kommer numera vara full av fiberrika ting.

Jag skulle plugga religion. Jag somnade. Jag lagade mat. Jag pluggade. Jag hittade datorn. Igen. Nu måste jag plugga. Igen. Prov imorgon. Kan ingenting. Inte okej.

Fredag, evening del 1 av 1

Jag vet, jag är sen. Men i alla fall, så här såg en liten del av folket ut i fredags när det segades hemma hos mig.

Oops..

Jag kollade precis på mitt konto på min internetbank och konstaterar att jag 1) inte har någon koll på mina kosingar överhuvudtaget och 2) är ack så fattig. Så fort teoriprovet är över så ska jag börja jobba, JÄTTEMYCKET.

Måstemåstemåstemåste.

Sol och cyklande

Jag gjorde ett stort misstag idag när vi gick till sista lektionen. Jag yttrade orden "Jag hoppas jag får medvind hem idag, jag hade ju motvind hit". Ack, vilken nybörjare jag är. Jag doftar inte hallon nu, kan jag ju säga. Speciellt inte mina fossingar, som idag fick gå utan strumpor i mina tygskor. Mmm, svett.

Rast del 2

(Jag är inne i värsta blogg-flowet här så jag fortsätter genast)

Linns fancy skor

Rast del 1

Detta är alltså vad vi underhåller oss med när vi har lite tid över på vår fina gymnasieskola. Linn gör böldminer och Na äter klubba. Bilder från i fredags.

Oh, do rest in peace

Jag sitter och översätter mina talkort till engelska (skolarbete, wihoo...) i godan ro när en insekt som ser ut som en stor mygga faller ner död rakt på mina papper. Jag brukar vifta till (läs mosa) insekter i den mån jag kan eftersom jag tycker de är ohyggligt äckliga varelser (jag vet, jag är elak). Men nu föll den bara ner död, rakt framför näsan på mig.

En något bisarr upplevelse. Hur bör jag ta detta? Är a) mitt rum en ohygglig plats att leva på eller var b) insekten av ålder och dog naturligt? Ah well, nu ska jag fortsätta skriva mina kort.

Ingen anledning

Vi (mamma och jag) körde Elin och Sabina hem efter världens kväll med egentligen ack-så-töntiga filmer, och när vi släppt av Sabina (som bor utanför vår kära stad) och jag kör tillbaka börjar hon försiktigt luska om allt är bra. Och när bilen parkeras utanför huset har hon fått reda på en hel del om allting, om alla vänner och alla som borde vara det men inte är det.

Jag vet inte riktigt hur hon lyckades med det, men just nu tycker jag bara om henne så himla mycket mer. Midnattsövningsköra vänner hem har blivit en rätt bra grej. Nu ska jag gå och lägga mig. Tack för en trevlig kväll, flickor små.

Fräs

Gargh, idag är det bara att embracea det faktum att jag kommer att hugga ner alla som kommer i min väg. Alternativt skrika. Grrr.

Dagens äventyr

I morse missade jag bussen. Och jag som inte har cyklat till stan, någonsin (innan åttonde klass räknas inte, jag hade noll lokalsinne och följde bara efter mina kompisar), fick lite hjärnsläpp och insåg att jag antingen kunde ta nästa buss och komma försent (ve och fasa) eller cykla (ve och fasa). Av någon anledning väljer jag alltså det senare.

Detta visade sig att bli ett äventyr som heter duga, eftersom jag a) inte hittar och b) inte har någon kondis. Alls. Jag lämnade hemmet tjugo minuter innan skolan började, och kom fram tjugo minuter senare, rödflammig och svettig. Eftersom jag av någon anledning valde att inte duscha i morse doftade jag inte precis hallon heller.

När jag skulle cykla hem sedan, efter en mycket trevlig fika med gamla goda Sara, cyklar jag dessutom vilse (Linn, sluta skratta). Eller ja, inte vilse, men cyklade inte alls samma underbara hjärndöda cykelväg tillbaka (som jag ville), utan halkade på något vis in på en cykelbana som ledde till Erikslust och Fair Play. Jag bor inte åt det hållet. Så det blev en fin liten omväg där.

Kontentan av det hela? Visst, jag ser ut (och luktar) som en gris, men det var rätt härligt att cykla och jag behöver motion, så från och med måndag är jag Linns nya fina cykelsällskap till skolan. Då kan du passa på och lära mig hur man hittar hem också, jag vet i fasen vad det var som gick snett. Till Fair Play vill jag i alla fall inte igen. Tvi vale.

Gårdagens missöde

Igår tänkte jag ta mig en liten dusch innan jag gick och lade mig. Jag har nyligen upptäckt att det är alldeles underbart att gå och lägga sig nyduschad (innan duschade jag varje morgon, utan undantag), och att man faktiskt inte behöver duscha varje dag. Anyways; jag är en sådan människa som av någon anledning eh, glömmer, att köpa nya rakblad, så det som jag bytte ut igår hade jag haft sedan någon gång i höstas.

Nu kommer vi till biten som gör ont. Jag är typ blind, och plockade ut linserna innan jag gick in i duschen eftersom "det är det jag brukar göra". Plus, det är svinhärligt att se suddigt när man ändå ska gå och lägga sig. Bli lite extra trött, liksom. So far so good. MEN! I måndags köpte jag nya rakblad och tänkte för mig själv igår, ska jag eller ska jag inte passa på och raka benen? Till slut valde jag att göra det, för "det är ju så skönt att sova när benen är sviiinlena". Jomenvisst. Bara för att, liksom. Tro fonken inte att jag då rakar benen i godan ro, rakarakaraka, och sen bara snittsnitt! Jag kände riktigt hur bladet skar in i min stackars hud på fotleden, och jag som lyckats undvika att skära mig på detta mycket brutala sätt innan upplever en smärta av sällan skådat slag. Well, nästan i alla fall.

Såå, blödablödablöda, påmedglasögonförattseskada, torkatorkatorka, plåstraplåstraplåstra. Sviiiiiiiida gjorde det som bara den, och i morse när jag skulle ta bort plåstret för att sätta dit nytt, allmänhetsvänligt (bomull och tejp är inte lösningen, vänner), så drar jag bort detta och det börjar blöda. Igen. För nejdå, då har effin' plåsterkonstruktionen fastnat i det småläkta såret.

Så, nej, igår var INGEN bra dag. Här är ytterligare en bild på min skada bara för att jag tycker så synd om mig själv. För övrigt är jag inte missbildad, försök du ta en bild på din egen fot ur en smickrande vinkel. Inte lätt, kan jag säga, inte lätt alls.

Ps. Fy rövans vad fötter är fula. Och anklar. Herregud.

Ajje

Jag kan i alla fall konstatera att jag skulle vara en mycket dålig emo, eftersom jag icke njöt av detta på något vis. Tvärtom gör det ack så ont när jag tittar ner nu, ett dygn senare och inser att jag fyllt dagens plåster med kroppens röda saft. SVIIIIID.

Valborg och andra hemskheter

Jag hatar högtider som inte har med familjen att göra. Ni vet, midsommar, valborg, nyår. Förra årets valborg var fiasko 2.0, midsommaren spenderades i Grekland (underbart), nyårsafton i Prag (underbart), och nu står jag här igen. Förbannade valborgsmässoafton. Till råga på allt så har mina vänner redan planer allihop, så nu känner jag mig både sur för att det snart är valborg, och ack så ensam. Jag vet att det är en vecka dit och så vidare, men här tar vi ut tjurigheten i förskott.

Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag hatar det så mycket. Det är något som känns så tvunget med det alltihop, speciellt när man är hemma på något vis. När jag är utomlands gör det inte så mycket, men ofta att man inte är i landet på valborg. Synd man inte har pengar heller. Annars hade jag sagt adjöken och stuckit någonstans. Men ack, det har man ju inte heller.

Fan vad jag var bitter då. Gargh.

Z

Jag var så oerhört entusiastisk över att lära mig körteori att jag lämnade en liten slemfläck på avsnittet om maxvikt och tjänstevikt. Vaknade förvirrad, läste lite till och gick sedan och la mig på riktigt. Nu är jag aptrött. Måste ha kaffe. Håll tummarna att jag hinner ut i solen denna gång.

Effin' shit.

I ungefär tio minuter till så tänker jag stressa över nationella provet i svenska; det känns som jag skrev helt fel och alldeles för lite (!"/&%#&"¤"#&/%#"/%¤"#=?/&"%¤"&%#%¤"#!!!). Men så är det ibland, och så snart jag skrivit klart detta tänker jag släppa saken. Kan inte precis ta bussen tillbaka till skolan och bara, eehe, vänta lite, jag ska bara skriva lite till...

Eftermiddagen ska vigas åt RAF-arbete och körteori. Jag ska lära mig den där skiten. Jag ska. Tror jag ska gå och checka läget på terassen, det skulle ju inte göra allt för mycket om jag kunde sitta där uppe i solen och plugga. Mehehehe.

Gosh, darn it

Scousers rule the world så mycket att de måste göra två mål. Synd bara att det sista var ett självmål. Ack, ack, returen är på valborg och går de inte vidare då så får jag faktiskt sura.

Innan jag knyter mig för kvällen och svettas lite (i hemlighet) över morgondagens nationella prov i svenska skulle jag vilja skriva något väldigt så fint eller lägga upp en bild på det fina vädret som alla pratar om (även jag). Men ack nej, så blir det inte. Istället svettas jag lite för att klockan är halv tolv och jag ännu inte gått och lagt mig (upp med tuppen imorgon, javisst), och att jag inte är särskilt trött alls.

Jag tänkte bjuda på en bild på Sabina och en banan, men det tar för lång tid att ladda in bilderna på datorn. Ah, well, den var rolig i alla fall.

Vanlig dag

Oh well, om man hade haft mycket att säga så hade det ju varit trevligt, men det har jag tyvärr inte. Solen skiner och det är varmt, min lugg är sned och mitt hår är alldeles statiskt, vi fikade och har gjort mest ingenting.

Välkommen till livet på Malmö latinskola. Haha. För övrigt är det fotboll ikväll (scousersruletheworldohyestheydo), och snart kommer ärtorna anfalla. Wihoo.

Trevlig tisdag. Puss.

Random Köpenhamn

Hrmpfh

Fy rövans vad jag är hungrig.

That's nice, isn't it?

Stor kopp vitt te står och doftar bredvid mig, och alldeles strax ska jag titta på Factory Girl en gång till. Tända ljus ska jag också göra. Åh, idag var minsann en bra dag. Och jag har hoppat på min kära vän Elins tåg mot en nyttigare tillvaro, och började med att handla torkad frukt och lova mig själv att inte äta godis fram till i alla fall balen. Här ska det bli lite nyttigare att leva, minsann. Hujamej.

Trevlig kväll, vänner små.

Done and done

Projektarbetet är redovisat och inlämnad och allting är klart. Det enda vi har kvar är att betala räkningen till tryckeriet men det tycker jag inte riktigt räknas, så wihoo, vi är klariklariklara! Jag är på äckligt gott humör, dagen har bestått av det vanliga; komma till skolan, inställda lektioner, frågan "ska vi fika?", vi fikade hemma hos Emanuel i hans fina berså och vi njöt av solen och allt var så himla fint. Vi redovisade projektarbetet och fick tårta (som jag var alldeles för nervös för att äta) och cider. Och snart kommer Cilla och då ska vi ut på promenad.

Sen ska jag titta på film och göra ingenting. Mehehehe. Ignorera körteoriboken och min stökiga garderob (och mitt stökiga rum för den delen) ett tag till. För övrigt kan vi ju passa på och älska världen för att solen skiner och det är så varmt och skönt ute. Hihihi. Puss.

Söndag

Brakmiddag hos farmor och farfar, kom därifrån med fyra par skor i en fin liten plastpåse. Vet inte riktigt hur detta gick till, men glad blev jag för skorna är jättefina.

Vi äter alltid så himla mycket när vi är på släktmiddagar, och eftersom denna helg bestått av inget annat än sådana känner jag mig så här på söndagsnatten väldigt så mätt och belåten. Kanske lite för mycket; eftersom farmor alltid kör med dubbla efterrätter (glass efter maten och kladdkaka till kaffet) så känner jag riktigt hur fettet lagrar sig på väl valda delar på min kropp. Usch usch, det där med beach 2008 känns ju inte riktigt som min grej. Bal om cirkus en månad, det känns fint det...Mahaha. Ja, jösses.

Nu ska jag fortsätta fixa med projektarbetet. Imorgon är det redovisning 13.30 (håll tummar och tår) sedan är det ÄNTLIGEN över. För övrigt tror jag att jag har fått årets första myggbett på min kind. Så spännande.

Min mycket olustiga dröm

Drömde en alldeles vidrig dröm i natt, som jag tänkte bearbeta här. Det började hos mormor och morfar, på deras uteplats; allt var lugnt, vi fikade och jag kommenterade att grannarna byggt en våning till på deras hus och bytt ut den höga häcken till ett nätstaket och "oh, det måste ju vara trevligt att ni ser vad de gör". Never mind att den vanliga tegelvillan helt plötsligt blivit värsta herrgården, det gick jag fullständigt med på. Ut kommer i alla fall en kvinna som ser väldigt mycket ut som Erin Wasson, och det roliga är att jag tänkte på att hon hade väldigt så fina kläder. Haha, är man lite skadad om man har börjat drömma om kläder?

ANYWAYS; Miljön skiftar, och av någon anledning är jag på fest med henne, eller ja, vi befinner oss på något minilitet uteställe i trä, väldig saloon-känsla. Hennes man kommer in, och av någon anledning är det någon som piskar någon och Erin rycker till (hon hette faktiskt så i min dröm också, och jag har verkligen ingen koll på henne förutom att jag vet att hon är bundis med A. Wang); jag tänker direkt "oj, hon blir nog misshandlad", och här tar det bisarra (och något obehagliga) fart. För nu tar hennes man fram en sabel och tvingar en kvinna som sitter ner lägga huvudet på träbordet (här utbyttes säkert ord, men dessa kommer jag inte ihåg), så han kan slå henne med den platta sidan av sabeln tills hon ja, erkänner eller något. Sen går han vidare till nästa, och jag bara står och darrar och tycker han är sviiinläskig. Där är en griffeltavla där det står priser för någonting, jag kan för mitt liv inte påminna mig om vad det handlade om, men det var någonting om att om du var 30 kostade det någonting att göra någonting, och 40 en annan summa, osv osv. Där var en kille jag stod och pratade med som var tvungen att betala för detta någonting (jag har fått för mig att det var en slags tvungen-taxi), och sen när han ställer sig i saloon-dörren och ser rädd ut för att han var tvungen att göra detta (det uppstod väldig massa stök och alla tittade uppmärksamt på och pratade högt),ser man män utanför fönstret och helt plötsligt är det någon som huggit av honom huvudet! Och alla jublar! Inte jag, dock. Jag dör mest lite grann inombords.

Hans huvud sätts på en gaffel (!!) och man häller blod som ser ut som saft blandat med blod i ett portvinsglas och ställer i en träbokhylla där det redan står en hel hög med portvinsglas. Nu när jag skriver detta inser jag hur fånigt det måste låta och icke-obehagligt, men när alla jublade och sa att det var första huvudet för kvällen, och den Erins man såg ut som han skulle fortsätta slå alla i evigheter och alla var så väldigt onda... Aarhghghgjhlkdghsdljfköahgjf!

Jag var vidrigt rädd när jag vaknade i morse. Men seriöst; huvud på gafflar? Vad kan detta betyda?

Projektarbete, done!

Oh, yes. Då har man precis skrivit klart presentationstalet till projektarbetsredovisningen på måndag. Jag vet, jag är galen; men det är gjort och jag slipper göra det imorgon, och det är så skönt!

För övrigt är jag enormt glad, eftersom jag av någon anledning tappat bort en vecka och trodde att den 5-6 maj är måndag-tisdag om en vecka, inte om två. Jag ska ha en viktig redovisning på måndagen och teoriprov på tisdagen. Inse hur glad jag blev när jag fick en vecka extra, så att säga.

NU, däremot, ska jag nog ta och sova. Mjaaau, min säng hade nog inte suttit fel nu, nej.

Kanske ska jag...eller också...

Idag har det firats med släktmiddag i Hässleholm, eftersom käraste kusinen fyllde arton. Det skrattades, alkohol förtärdes och jag är extremt trött. Never mind att klockan är innan midnatt en lördag, jag funderar faktiskt allvarligt på att gå och lägga mig. Men grannen längre ner på gatan har fest och musiken dunkar genom väggarna (hur är det möjligt??). Ah well, jag kanske ska göra något produktivt istället då.

Eller inte. Maha. Puss på er.

(Och jösses, vilken statistik jag har fått! De senaste dagarna har besöksantalet skjutit i höjden, men de flesta har kommit hit på grund av den enkla anledningen att de googlat "nationellt prov muntligt saga och sanning"; söta människor som gjort detta, oroa er inte, det är inte så svårt som det verkar! Bara snacka på så ordnar det sig.)

Well, whatever

You're the boss, applesauce.

Vi tittade på Factory Girl och åt naturgodis och gjorde mest ingenting. Ibland behöver man kvällar som dessa, även om det hade varit riktigt kul med fest ikväll. Nu ska jag gå och lägga mig och drömma om de fina kläderna och alla oh-so-fancy smycken från filmen.

Jag vet, jag är tramsig. Men jag kan inte riktigt låta bli. Puss på er.

Oh, fudge...

Just nu sitter jag och försöker greppa att en frisyr som jag inte trodde kunde bli mer alldaglig blivit just det. Jag har alltid lite ångest efter jag kommit från frisören, men det här är ju löjligt.

Jag vet, jag är en tramsig flicka, men när håret är fullt blir liksom allt annat det också per automatik. Tur att vi fick vår tidning idag från tryckeriet i alla fall. Den är så fin (hjärtahjärtahjärta), fast som alltid är där smågrejer man vill ändra och fixa.

Just nu vill jag mest ändra och fixa mitt hår, känner jag. Gaaaawd. Jag återkommer när jag inte är tramsig längre. Puss.

Heh...

Cykla på natten är så inte min grej. Jag blir lite, eh, nervös, om man säger så. Jag har nog aldrig cyklat hem så i hela mitt liv. Ah, well. Nu ska jag sova. Puss och godnatt.

Gawd!

Jaha, så blogger har lite issues. Toppen. Jag som tänkte lägga upp bilder. Jag tror jag tar och cyklar en runda istället. Jo, det gör jag. Whaow. Frivillig motion. Det är något fel på mig.

Puss.

Till ärtorna

Pussungar, så minns vi att vi älskar varandra och för alltid och för evigt finns här för varandra, vad som än händer, eller hur? Släpp inte taget, är ni snälla. Släpp inte taget om oss.

Den extra chokladbiten

På vägen hem från skolan idag sprang jag på min storebror (bokstavligt talat) vid busshållsplatsen. Han såg mig inte, så jag nöp honom i rumpan (varpå han vände sig om och blev askalasförbannad innan han insåg att det var jag och inte mannen bredvid mig som antastat honom). Under hemfärden konstaterades det att hans morgongröt var orsaken till att vi inte hade mjölk hemma, så vi traskade in om hederliga Konsum och köpte lite (ekologisk, jag försöker omvandla vårt hem till en lite miljövänligare plats att leva på, steg för steg...). Vi köpte en Center med päronsmak var, och när vi kom hem såg vi att den ena var deformerad och inte igenklistrad i båda ändarna. Min bror skrattade rått och tog den icke-defekta sötsaken. Stackars, stackars mig, va? MEN NEJ! Vad var det mitt öga skådade? Inte alls var det så att någon äcklig unge pillat upp ändarna och kletat snor, icke! Där var minsann en extra chokladbit. Tro mig, den njöt jag av. Mahaha, in his face, verkligen.

Skrattar bäst som skrattar sist. Fnissfniss.

Lady grey

För att kurera min hals så sitter jag insvept i en filt och dricker te med honung och citron och äter vaniljglass med kolarippel och kolapraliner. Fast pralinerna is no more. Seriöst, petade igenom halva paketet; inga praliner! Effin' skit. Det är ju det som gör glassen värd att äta.

Ah, well. I-landsproblem. Nu ska jag titta på Amelie från Montmartre. Puss.

Matporr

Jag lagade mat till min storebror som inte kan göra det själv och konstaterade att hans fem senaste måltider bestått av huvudingrediensen pasta. Så istället blev det (håll i er) dinkelrisotto med ost, persilja och majs med creme fraiche-pannbiffar med persilja och honung. Och sisådär hundra miljarder olika kryddor. Det var inte alls det som var planerat från början, men en portion åkte direkt in i kylen efter maten, så jag antar att han gillade det. Alltid något.

(Det roliga är att bilden skulle se så väldigt inbjudande ut, men det gör den inte alls. Haha. Ja, jösses...)

Oh nose!

Min kära mobiltelefon är på väg mot ljuset i tunneln och jag svettas enormt. Snälla, gå inte sönder riktigt än (ty jag har inte råd att köpa en ny). Ah, faaaan.

Så, boys and girls, svarar jag inte på era sms/samtal/whatnot så är det inte för att jag inte tycker om er. Jag får de inte. Rövans också.

Storebror 20, del 1

Snabbvisit

Ack, ack, fortfarande ont i halsen. Snart kommer Elin och då ska vi köpa mat (plus glass). Hennes love-interest är på övervåningen med min bror. Det är rätt roligt det här, hur saker och ting kan förändras efter bara en helg sådär. Oh well, mer om det sedan. Idag har i alla fall inneburit nationellt prov i svenska B (muntliga delen), caffe latté och håltimmar samt en snabbtitt på en förtryckt version av det som kommer att bli vår väldigt så fräsiga modetidning (projektarbete...). På fredag hämtar vi de tryckta tidningarna, på måndag redovisar vi. Sen är det klart. WEI!

För övrigt var det restdag matsalen idag. Det var ju en upplevelse av sällan skådat slag, kan jag ju säga. Tvi vale.


(Helgsammanfattning kommer, jag lovar.)

Mitt i processen

Mitt besökarantal går upp och jag vet inte varför, men puss på er för det i alla fall. Jag lovar, jag återkommer imorgon när jag inte sitter och sväljer slem som gör ont och skriver om saga och sanning. Jag har massa att uppdatera, men jag hinner bara inte. Gud, SVETT! Jag vill inte hålla tal imorgon. Det är crappy, verkligen.

Ah, well. Jag får göra det bästa av det. Håll tummar och tår, är ni snälla. Nu ska jag fortsätta. Hoppas jag hinner sova någonting i natt. Barghhhh.

Trött

Idag ringde väckarklockan på samma tid jag gått och lagt mig under helgen, vilket var något förvirrande. 06.55 stod jag utanför körskolan med sömnen i ögonen och taggtråd i halsen. Perfekt att jag håller på att bli sjuk just nu, verkligen. Imorgon ska det taldelen i svenska nationella redovisas. Jag har inte börjat, jag har inte hunnit. Var tvungen att sova en stund innan, mår inget vidare alls.

Ja, så nu vet jag hur min kväll kommer att se ut. Hoppas jag blir klar fort. Och blir frisk.
Orka vara sjuk. Grr.

Puh

Jösses, vilken fest! Jag lever, och det var egentligen allt jag ville ha sagt för stunden. Återkommer med bilder och historier från helgens upplevelser.

Och, som jag har sagt så många gånger förr; mjukisbyxor is the shiiiiit. Puss.

Halv klänning

...Och nu har jag en fin klänning från H&M att ha på mig, antingen ikväll och/eller imorgon. Snorkort och mycket fin; jag känner mig jättejättefin i den. Ah, nu är jag på lite bättre humör. Gick på stan och hade det trevligt med min snälla killkompis. Dagens roligaste var kommentaren "Men den är ju halv" till allting som inte hade axelband.

Så, nu äger jag en halv klänning. Men åh, den är så fin. Trevlig fredag.

I brist på annat

Klapp klapp på mig

Jag ringde precis och avbokade min körlektion på måndag. And it feels gooooooood!

Hej, jag heter Camilla och är en latfis. Nej, men anledning var faktiskt att jag har halkan på måndag morgon (06.55 på körskolan, whoopi), och orkar inte en körlektion på eftermiddagen. Det, och att mamma blev arg för att jag bokat så "många" lektioner när vi "lika gärna kan köra hemma". Problemet är bara att om man ska köra hemma så låter det såhär:

"Ska vi köra?"
"Nu?"
"Ja, förslagsvis"
"Ah, jo, men då får det bli
kort."
"MEN! Jag lär mig aldrig skiten om vi inte kör!"
"Ja, men vi kan
köra, säg till när, bara."
"NU."
"Men nu är inget bra, vi kan ta
det....datumomhundraårochfyrtiosjudagarmummelmummel"
"Grr."

Gud och suck och stön och pust vad det ska vara krångligt. Nu ska jag skriva ett personligt brev till en stipendieansökan. Och låtsas börja på mitt tal till nationella provet i Svenska C.

Jag ska bara titta klart på Project Catwalk först.

Absolut inget intressant överhuvudtaget.

Imorgon har jag lite olika varianter på vad jag kan göra:

1) Plugga körteori på körskolan på förmiddagen, ta en sväng på stan och hitta
något fint att ha på fredag/lördag/både och, städa och så vidare som en galning
på eftermiddagen, dansa natten lång.

2) Plugga körteori hemma, göra läxor
och ta en sväng på stan och hitta något fint att ha på fredag/lördag/både och,
städa och så vidare som en galning på eftermiddagen, dansa natten
lång.

3) Plugga lite allt möjligt en stund på förmiddagen, städa, ha
klädångest, titta på film, ha lite mer klädångest, dansa natten lång.

Trean känns ju rätt lockande, måste jag säga. Jag är så lat att det gör ont ibland. Jag struntar i att köpa kläder för att jag inte orkar åka till stan. Den du!

Idag har jag gjort mest ingenting. Jag lagade mat till min storebror och hans kompis. Eller ja, jag hjälpte dessa köksrädda män att steka ägg och inte bränna färdigköpt pyttipanna. Det var nog det hela. (Fast tro nu inte att jag är alldeles asocial och ensam, tjejerna kom förbi en stund på kvällen och det som skulle bli titta-på-film-och-sega-alldeles-enormt blev istället allvarliga-samtal-bråk-tårar-(inte från min sida dock, jag har blivit värsta stenkvinnan)ilska-och-annat-dylikt-alltså-typiskt-tjejbråk-med-andra-ord-sådana-som-alltid-slutar-med-puss-puss-jag-älskar-dig-snäckan-min.)

Fy, jag är visst lagom tråkig, jag.

Så var det helg då, ja.

Jag var inte i skolan idag, och när det vankades projektarbete i eftermiddags fick jag reda på att jag inte har några lektioner imorgon. Vi har studiedag på fredag. Alltså har jag en fin liten ledighet framför mig! Skulle jag varit duktig nu hade jag nog...tränat, jobbat (jag är fattig som en lus), rensat garderoben, STÄDAT (ack ack, mitt rum är vidrigt). Det mest frustrerande är just nu att jag antagligen inte kommer att göra någonting alls.

Min bror fyller 20 år på fredag och jag vill ha en ny klänning till släktmiddagen på lördag. Det är ungefär vad jag tänker. Fy vilken dålig människa jag är. Ah, well. Man kan ju alltid hoppats det ändrat sig till imorgon. (garvgarv)

Weekend del 3 (i brist på annat att säga)

Vidarevidarevidare

Jag tror jag någonstans långt inom mig har en liten, liten brittisk man med gula, sneda tänder och flabbig ölmage som hoppar och viftar med en supporterhalsduk och vrålar ramsor för full hals. Ah, well, det är smällar man får ta. Håller mina huligan-tendenser i schack än så länge.

HEJA LIVERPOOL!

Ah, fuck it 2.0.

Det var något bittert att efter en mysig fika i en annars så blöt och grå värld komma till filosofilektionen och få höra att arbetet inte skulle vara inlämnad förrän nästa tisdag egentligen. "Ni måste missuppfattat mig", sa kvinnan med elefantväskan (gosedjursväska i form av en elefant. Jag lovar.), och jag lämnade något snopen in min uppsats i alla fall. Den var nog inte vidare bra, men jag orkar inte ha det hängande över huvudet.

Ikväll är det fotboll, och 2/3 av ärtorna är på plats. Nu ska vi äta makaroner. Puss på er.

Nattprat

Att skriva klart en filosofiuppsats som hela kursbetyget hänger på natten innan är inget vidare smart drag. För en gångs skulle jobbade jag inte heller sådär effektivt som jag brukar göra på natten. Kul att jag ska gå upp om några timmar. Fy vad trött jag är.

Weekend del 2

Det var en annan grej...

Idag behövdes jag. Ärtorna samlades, tårarna torkades och det brustna hjärtat förblev brustet. Det gör så ont när ens vän har ont i både kropp och själ. Jag älskar dig och lovar att det blir bättre.

Weekend del 1

Tillbakatillbakatillbaka

Jag överlevde min tur på vischan, jag fick till och med klappat lite kalvar. Jag återkommer med bilder när jag laddat min kamera (jag har tagit sönder min minneskortsläsare tydligen...), chilla lite så länge.

Aaahhh, det är så skönt att vara hemma.



Ps. Vad är grejen med att alla skriver "mötte upp henne på stan" och dylikt? Upp? UPP!? Var fan kom det ifrån?

Omänskligt tidigt

När jag somnade? 02:37 var den sista gången jag tittade på klockan som jag minns. När min kära vän ringde första gången? 05:22. Därefter följde en rad telefonsamtal. Anledningen? Jag ska åka tåg upp till henne och hälsa på över helgen, och vi har haft ett himla klyddande med biljett och sista minuten och fan och hans moster. Men nu är det fixat. 14.48 beger jag mig. Med cirka tre timmars sömn i bagaget. Och en redovisning i engelska.

Jag vill mörda någon. Fast först måste jag ha kaffe. Puss.

Inte illa pinkat

Goda nyheter, gott folk! Efter ett möte med ett tryckeri vi kontaktat ska vi få trycka vårt projektarbete. Hurra! Visserligen inte helt billigt, men vi får göra det. Det händer faktiskt.

I övrigt har jag fått någon allergisk reaktion av något slag, hela kroppen kliar och mina ögon rinner och halsen gör ont. Det känns som min hud krymper. Argihakfjghla. Kliakliaklia.

När ingenting annat finns kvar...gör läxorna!

Jag tror jag är en nattmänniska egentligen. Detta är rätt fånigt eftersom jag älskar morgontiden på dygnet så väldigt mycket, men jag har på senare tid kunnat konstatera att jag inte är vidare a) trevlig eller b) pigg innan klockan tio, mer eller mindre. Vi kan ta denna tidpunkt som exempel. Jag sitter just nu och har gjort klart min engelskuppgift, både skrivit mitt tal och skrivit min bokanalys. Jag tänkte gå och lägga mig, men sedan fick jag en släng av energi från ingenstans, och nu sitter jag och börjar skriva på mitt arbete i filosofi. Kunskapsteoretisk idealism. Klockan ett på natten. Imorgon bitti kommer jag vara en mycket ilsken människa.

Nej, jag är nog inte riktigt riktigt jag...

Rainbows wept color all over the streets, when you went away, maybe one day we'll meet

Ah, well.

Idag förnyade jag mitt pass, och på mitt nya foto ser jag väldigt så kriminell ut. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta det.

Nu ska jag hem till min bästa kompis, och med mig i väskan har jag lök. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta det heller.

Ah, fuck it.

Nej, ibland är jag så dum att det gör lite ont. Nu har jag ändrat så att alla kan kommentera, så gör gärna det. Jag önskar att jag hade en massa annat intressant att skriva, men jag har nog inte det. Jag kunde gjort lite skoluppgifter och haft det gjort. Jag gjorde inte det. Ah, well.

Puss på er.

Oh, snap!